Göteborgsposten – 11 augusti 1865, sida 2

lörren. Nu närmade sig äfven den gode rektorns gigg, körd af adjunkten i smått presterligt traf. D:r Clay steg ur och skakade hand med mr Danvers; och efter ett par ord körde adjunkten bort igen med denna blick uppåt fönstren, från hvilken så få personer kunna afhålla sig. Jag betraktade rektorn och mr Danvers då de långsamt stego uppför trapporna med samma blickar som en patient betraktar de kirurger som samlas för att på hoom verkställa någon okänd operation. De blickade äfven uppåt fönstret då de stodo i begrepp att inträda i huset, och jag drog mig tillbaka. Kusin Monica såg på sitt ur. — Blott fyra minuter. Skola vi gå ner i samtalsrummet? Vi väntade för ett ögonblick för att låta de båda gentlemännen passera förbi på sin väg till studerkammaren och gingo derefter ner. Jag hörde rektorn tala om det farliga skick, hvari Grindlestonbryggan befann sig och undrade hurn han kunde tänka på sådana saker i ett sådant ögonblick af sorg. Allting under dessa få minuter af spänd väntan qvarstär lifligt i mitt minne. (Forts.) Plockgods. Anfall af vanvett. I en Köpenhamnstidning läses: En älare välklädd herre förklarade häromdagen på ett offentligt ställe i Köpenhamn, att prins Hans af Gläcksborg var danskt sinnad. Denna utsago röjde naturligtvis hans sinnestillstånd. Den beklagansvärde mannen affördes genast, af några vänner, till dårhuset, och på förfrågan om hans befinnande lärer läkaren ha svarat med en betänksam skakning på hufvudet.