Göteborgsposten – 11 augusti 1865, sida 1

och frisinnade; han är dock endast ett redskap för den stora moskovitiska statsmaskinen, som aldrig mera kan vara i lugn, utan ständigt måste röra på sig. Den girige rufvar som draken öfver sina skatter, obekymrad öfver de fläckar som vidlåda dem. Han lefver i en ständig oro och fruktan, och han tvekar ofta ej om att begå ett brott, för att undanrödja en orsak till denna oro, som dock genast åter födes på nytt af en ny anledning. Den girige med sina skatter hyser alltid fruktan. Hela menskligheten är hans fiende. Ryssland känner likaså en oupphörlig oro. Det är starkt, men äfven svagt, och det strätvar alltid på nytt att än här, än der Åarrondera sitt område. För målets nående begagnas olika medel. Sedan turkiska flottan förstörts, sökte Ryssland ifrigt Turkiets vänskap. Det blef slutligen så trägen gäst i huset, att det trampade decorum under fötterna, hängde bort den svarta fracken och uppträdde i grå paletå i sjelfva sultanens palats. Det blef ock skandal utaf, hvilken på Krim urladdade sig i kanonernas åskor. Kejsar Alexander I visade den största vänlighet mot Polen. Han skulle göra det till ett mäktigt rike Åunder ryske kejsaren som konung. Han ville åter med det införlitva dess gamla provinser och gifva det styrelseformer, som skulle vara ett mönster för Europas andra stater ... Men han genomförde Polens delning och krossade det. Systemet var mäktigare än mannen, Samme czar ingick den förtroligaste allians med Sverige, en allians som kulminerade i ett samiljefördrag af den intimaste och hjertligaste natur men beröfvade oss Finland. Han svor att låta detta behålla den tullständigaste autonomi. Det skulle vara en sjelfständig stat, likasom Polen, under ryske kejsaren som storfurste. Vi tro, att han menade ärligt, men säkert är att Finlands frihet fanns på papperet, endast på papperet -— ty systemet var mäktigare än mannen, Ryssland mäktigare än dess kejsare. Kejsar Alexander II ville ock gifva Polen alla möjliga friheter utom friheten. Har lofvade att genomföra reformer, som skulle göra det lyckligt och befordra dess at Ålexander I utlofvade autonomi. Det skulle ej behöfva känna arfhängigheten at Ryssland Han menade ärligt; vi må ej tvifla derpå Men det oaktadt kunde Muraview rasa och en så fullständig utrotning som möjligt af de! intelligenta elementet i Polen ega rum. Systemet var mäktigare än mannen, Ryssland mäktigare än dess kejsare. -Det vore oklokt, säger D. N., vatt ut mana någon at våra grannar genom hat och hämndlystnad för gamla oförrätter. Deri hu bladet rätt. Vi utmana ej heller, vi låta en dast förstå, att vi läst historien — och hor innebär sina lärdomar för tider och folk. Vi skulle ej ogerna se vänskapliga för bindelser komma till stånd med ryska folket om det vore fritt, likasom vi med verklig glädje skulle helsa hvarje rysk gäst, furste eller enskild, välkommen på vår jord — on icke systemet allt för ofta visat sig mäkti gare än folket, än kejsaren, än en eller an nar hjertlig, god och fint bildad rysk stor furste.