Göteborgsposten – 11 augusti 1865, sida 1

kastiskt som jag tyckte, liksom om han ingalunda varit ledsen öfver att ej mina penningar kuude gagna mig till något för att köpa frihet från den ullmänna törbannelsen Men hvad penningar ej förmå, kan bönen uträtta — lägg det på minnet, miss Ruthyn. Vi kunna alla bedja, och ehuru törnen och snaror och stötestenar ligga strödda i vår väg, behöfva vi ej frukta dem. Han skall anbefalla sina englar att ha omsorg om oss, och de skola bära oss upp i sina händer, ty Han hör och ser oss öfverallt och Hans englar äro oräkneliga. Han talade nu sakta och högtidligt. Men mina tan. kar hade omedvetet ledts in på en annan riktning och jag yttrade: — oOch hade min far ej någon annan medicinsk råd. gifvare? Han blickade skarpt i mitt ansigte och rodnade er smula. Hans medicinska skicklighet var kanhända der punkt der hans fåfänga var lättast att såra, och jag troi det låg någonting mycket föraktligt i min ton. Och om han ej hade haft någon annan, kunde han hc handlat sämre. Jag har haft många kritiska fall i mint händer, miss Ruthyn. Jag har ej att förebrå mig, att er sjukdoms olyckliga utgång någonsin vållats genom okunnig: het hos mig såsom läkaro. Min diagnos af mr Ruthyns sjuk dom har blifvit besannad af resultatet. Men jag var ej allena Sir Clayton Barrow såg honom och gillade min behandling; et bref skall träffa honom i London. Men förlåt, detta är ej hvac jag för närvarande vill tala med er om. Den aflidne mr Ruthyr sade mig att jag skulle mottaga en nyckel af er, som