Göteborgsposten – 11 augusti 1865, sida 1

En Stockholmstidning, Dagens Xyheter, begagnar tillfället, att i anledning af det ryska besöket förklara det vara en fredsfest, lik den som vi i fjol firade med anledning at våra senaste fredsslut med de vestra grannarne. Då man ser besöket af de väldiga förstörelsemaskinerna från denna synpunkt, kan man icke annat än glädjas vid anblicken af dem. Vi lyckönska D. N. till detta goda lynne och hoppas, att det icke må störas. Bladet säger vidare, att England och Frankrike förete i dessa dagar alldeles samma skådespel som Sverige och Ryssland. Afven nämnda stater — fiender sedan åtta hundra år — bekräfta med sina flottors ömsesidiga besök den bättre stämning, som, sedan en klokare politik fått makten, småningom har kommit till stånd mellan dem. Begge de måktiga staternas representanter och tidningar helsa också med glädje de synbara bevisen på vänskap och fredliga tänkesätt. Liknelsen är dock haltande. Partiet är för ojemnt. Frankrike och England äro lik spelta — men Ryssland är ej Frankrike och Sverige är icke England. Vänskapsyttringarne mellan England och Frankrike äro aldrig större och skenbart varmare, än då de hotas af en gemensam fara och ledas af ett gemensamt intresse. Har Sverige någon fara eller något intresse gemensamma med Ryssland? Det är blott ett par år sedan Ryssland och Sverige firade Pultavafesten, hvartdera på sitt sätt. Ryssland som minne af den dag, då det bröt Sveriges makt; Sverige som ett tack till Försynen, hvilken ännu låter det lefva och vara fritt. I slutet af år 1862 utkom i Tyskland ett märkligt arbete al en rysk diplomat, med titel: Europas kabinetter och allianser. Deri finnes uppgjordt ett nytt program till en universel politik, utmärkt för denna blandning af mysticism och list, af fantastisk storhet och praktisk omständlighet, som är så egen för den moskovitiska melapolitiken. Förf. uttalar följande satser, som helt säkert icke är så alldeles främmande för Rysslands inre önskningar: Man skulle misstaga sig mycket om man trodde, att staternas och nationernas närvarande förhållanden samt tolkrättens nu uppställda principer skola bibehålla sig länge. Allt bevisar tvärtom, att ingen framtid är möjlig utom för stora statskomplexer, at hvilka hvardera skall vara grundad på en mäktig nationalitet och på den uppenbara nödvändigheten af att utgöra en särskild kropp. Dessa statskomplexer resumeras i trenne racer — den romaniska, germaniska och slaviska — mot hvilka svara trenne gravitationscentra, Frankrike, Preussen och Ryssland. Rysslands politik sammanfattas i Hamlets ord: the readiness is all. Ryssland hundradubblar sina krafter, ökar sina besittningar i Asien, utvecklar sin flotta, böndernas emancipation skall förskafla det armfeer, talrikare än det någonsin förut haft, och oberäkneliga rikedomar; Sebastopolsblessyren är läkt sedan lång tid tillbaka och czaren kan upprepa stor-vizirens ord efter nederlaget vid Lepanto: Man har gjort sig mödan att afraka vårt skägg; nåväl! kinden är för ögonblicket glatt och bar, men skägget skall i morgon åter sticka fram. Då man ser besöket at de väldiga förstörelsemaskinerna från denna synpunkt, kan man allt annat än glädjas vid anblicken af dem. Det ryska systemet i politiken är mäktigare än sjelfva den czar, som står i spetsen derför. Czarens sympatier må vara hvilka som helst, hans tänkesätt aldrig så liberala