Göteborgsposten – 11 augusti 1865, sida 1

— — nom ket an, och det vidlyftiga betänkandet hvilket komitän nu fått färdigt, kan anses som hr Stenbergs specimen. Samtidigt härmed erbjöds honom sekreterarebetattningen i Tullstyrelsen och förordnandet att förestå den estetiska professionen i Upsala efter afl. professor Malmström. Han mottog, såsom kändt ir, den förra anställningen, och det lider intet tvitvel att han är platsen vuxen; men klart är att han, såsom icke förut hörande till tullverket, der skall vara mindre välkommen. Dagligt Allehanda har också pligtskyldigast visat både honom och generaltulldirektören tänderna, tvifvelsutan mest dertöre att begge äro vänner af frihandelssystemet. Vid sekreteraretillsättningen nuv lades mycken vigt på att få en person fri ifrån Tullverkets gamla traditioner och utan alla relationer med detsamma. Så stora reformer förestå inom detta verk, att dervid fordras en at den gamla surdegen obesmittad sekreterare, som kan utarbeta de reorganisationsplaner hvartill tullehefen lemnat utkast. Ryktesvis berättas att polismästaren Wallenberg skulle förflyttas till den genom hr Cederschiölds död lediga departementschefsplatsen i Fångstyrelsen. Detta rykte har väckt stort uppseende och sjelfva saken ogillades, då man hittills allmänt antagit, att ingen annan till befattningen kunde eller borde ifrågakomma än fångstyrelsens utmärkt skicklige sekreterare, hr Lindencrona. Men ryktet vinner en viss trovärdighet derigenom att utnämningen alltjemnt uppskjutes. Man tror dock att om än hr Wallenberg fått löfte om platsen, så skall hans utnämning möta det bestämdaste motstånd i statsrådet, och frågans slutliga afgörande motses med stort intresse, emedan deraf skall visa sig huru stort inflytande örverstäthällaren Bildt eger, hvilken står i stora förbindelser till hr Wallenberg tör dennes beredvillighet att ötvertaga hela ansvaret, det juridiska och moraliska, för de förvända åtgärderna under Marsoroligheterna förlidet år. Städernas allmänna brandstodsbolag får vidkännas en ganska dryg utgitt genom eldsvådan i Karlstad. Utskritningen kommer utt uppgå till högre belopp än någonsin sörnt, motsvarande två års afgifst. Reglementet lärer just i fråga om extra brand,todsatgifters bestammande vara så illa redigeradt, att styrelsen derigenom blifvit satt i stor förlägenhet, och fördenskull ansett sig skyldig att i den kungörelse, som nu utgår, omständligt motivera sin utskritningsätgärd. Det besynnerligaste är, att reglementet icke medgitver styrelsen en åtgärd, som annars vore den ändamaålsenligaste i kinkiga fall, den nemligen att utlysa extra bolagsstämma. De personer som besökt landtbruksmötet och industriexpositionen i Malmö, ha nu återkommit, åtminstone flertalet af dem, och alla äro särdeles belåtna med sin sejour. Arrangementerna lotordades allmänt såsom utmärkt väl lyckade. På den souper som landshöfding v. Troil gaf för konungen första aftonen vid Majestätets ankomst, observerades hr Stwurtzenbecker bärande den Nordstjerna, som konungen tilldelat honom i anledning af de vackra versarne vid banketten på Ramlösa. Man observerade äfven att konungen länge och särdeles animeradt samtalade med -rvar odd!. Man gissar, i anledning deraf, att den gamle poetiske korsaren kommit ett par steg närmare en af de lediga stolarne i Svenska akademien. Att den efter Thomander lediga stolen skall tilldelas professor Ljunggren i Lund anses såsom alldeles afgjordt. Don för någon tid sedan förekommande uppgiften att brukspatron I. Wahlström, bekant såsom en mycket inflytelserik, men tåordig ledamot i borgareståndet, skall bli re