Göteborgsposten – 11 augusti 1865, sida 1

skulle öppna ett skåp der han hade sitt testamento förvaradt — jasä, jag tackar — i hans studerkammarc. Och som der torde finnas föreskrifter rörande hans begrafning, tror jag att det är bäst läsa det så fort som möjligt. Finnes det någon gentleman — sligting eller lagkarl — här i grannskapet, som ni önskar fa efterskickad? — Nej, ingen, jag tackar er; jag bar förtroende till er, sir. Jag tror att jag talade uppriktigt och såg uppriktig ut, ty han smålog mycket välvilligt, ehuru med sammanpressade läppar. — Ni kan vara säker om, miss Ruthyn, att ert förtroende ej skall bli besviket. Här uppstod en lång paus. Derefter fortfor han: — Men ni är mycket ung och måste ha någon som bevakar ert intresse och som har erfarenhet i sådana slags affärer. Låt mig se. Är ej rektorn, doktor Clay, att tillaå? I staden? — mycket bra; och mr Danvers, som sköter egendomen, han mäste komma. Och skicka bud på Grimston — ni ser jag känner till alla namnen — Grimston, advokaten; ty ehuru han ej var använd vid uppsättandet af testamentet, har han varit mr Ruthyns advokat en mängd år bortåt; vi måste hafva Grimston, ty, som jag törmodar ni vet, är det ett underligt testamente, fastän det är kort. Jag gjorde föreställningar men ni vet att han var mycket bestämd när han fått en id6. Han läste det för er, eh? — Nej, sir. — Ah, men han omtalade väl så mycket som rör er och er onkel, mr Silas Ruthyn of Bartram Haugh?