Göteborgsposten – 9 augusti 1865, sida 2

har, efter vitsordad tapperhet i flera bataljer, nyligen till följd af bröstlidande derstädes aflidit. :; . kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. För omkr. en vecka sedan ankom till härv. poliskammare en anmodan från en Anders Jönsson i Refvelsberga i Skåne derom, att en osthandlare vid namn Måns Bengtsson från Stöfvelstorp i samma trakt måtte blifva häktad och nedsänd till Skåne, enär han, förut straffad för förfalskning, nu misstänktes för afsigten att rymma till Amerika undan sina fordringsegare. Bengtsson anträffades efter något sökande af polisen. Vid med honom anstäldt enskildt förhör medgaf han sig ha undergått ett år och 6 månaders straffarbete, derföre att han förfalskat och i Helsingborgs bank inlemnat en vexel. Hvad åter angick afsigten att rymma till Amerika, förnekade han denna helt och hållet. Han var visserligen skyldig ofvannämnde Jönsson penningar och hade nu ej på tre veckor varit i hemmet, emedan han bedrifvit handel med hvetemjöl; men den slutsats Anders Jönsson drog af hans frånvaro från hemmet vore dock fullkomligt oriktig. Han önskade blott att få komma hem och förklarade sig villig att, ifall han ej kunde slippa lös på andra vilkor, sjelf betala framoch återresan för en poliskonstapel, som skulle följa honom till hans hemort. Denna begäran vidhöll han under tårar i går i poliskammaren, hvilken dock icke kunde bifalla den, utan öfverlemnade honom att hemsändas åt konungens befallningshafvande, hos hvilken han kunde göra framställning om att på egen bekostnad blifva hemsänd. — Af den folkfest, som kallas Larsmessomarknaden, finnes det som bekant en episod benämnd pigmarknaden och hvars skådeplats är ena hörnet af Gustaf Adolfs torg. Pigorna och drängarne från landsbygden uppträda der, utbjudande sina tjenster till dem som deraf ha behof, och om taflan också icke erbjuder hela den brokiga anblick, som man är van att se på marknaden i Richmond, då Flotows Martha gifves, så är likväl scenen egendomlig nog. Nåväl, en ganska vacker bondflicka från Marks härad befann sig förlidet år bland den skara af ungdom, som mot ett moderat honorarium pr år ville ställa sina armar till resp. husbönders och matmödrars förfogande. Ehuru flickan förmodligen icke i en Flotowsk spinnvisa uppräknade sina husliga fullkomligheter, kom der likväl en landtlig Lionel, som genast fann huru lämplig flickan skulle blifva såsom tjenande syster å hans präktiga afvelsgård uppe i Kongelsstrakten. Hon förevisade på hans begäran sin orlofssedel, af hvilken inhemtades att hennes namn var Maria Carlsdotter; han gaf henne två riksdaler i städsel och var nu så säker som Kongl. Maj:ts tjenstehjonsstadga kunde göra honom, att Maria nästa flyttning med kista och allt skulle träda öfver hans. tröskel. Men flyttveckan kom och försvann anno mundi 1864, utan att någon Maria hördes af. Det var höst ute — och inom landtbrukarens bröst föll slutligen sista bladet af den krans af förhoppningar — hvilka de nu varit — som han knutit vid Marias inträde i hans hus. Maja, Maja, bort du dragit, Tag mitt hjertas lugn med dig... sjöng eller skulle han kunnat sjunga. Och så kom vintern, sedan våren och så åter sommaren med en ny Larsmessomarknad i sitt sköte. Då tider att denna Larsmessomarknad skulle hållas åter var inne, greps han af längtan att återse stället der han stadt Maria. Han reste till Göteborg. Förgäfves blandade han sig tidigt på marknadsdagen det glada hvimlet på Salutorget. Ingen Maria! men: stället de sorgliga tonerna af visan om mordet som begicks i Haga adertonhundrasextiotvå, med thy åtföljande tragiska illustrationer. Hvarken dukens färger eller musikens toner kunde omstämma hans lynne och när han till sist hörde, huru Anna Brita Persson slog Marbolotta så hon dog var kans humör sådant, att han måste bege sig ut på Getebergsängen för att der uppfriska sig bland spraklalar, beridna af lefnadsglada hästskojare, och kor, konvojerade af stadgade bondgummor. Sedan han inandats kreatursmarknadens friska luft återvände han till staden och gick rakt till — Gustaf Adolts torg. Iljeltekonungen stod ej mera omgifven af sin bjelkställning, men i stället hade källhuset fått en lika prydlig kringbyggnad. och der der stod en folkhop, precist lik den som stod der lidet år, blott kanhända något mera våt, ty det regnade nu. Vår landtbrukare, som fann att -allt var som förrträdde in bland mängden. Han såg sig om .. Hal... Hvad var detta? Ett gäckande fantom, en grym villa? ... Nej, det var en verklighet! Framför honom stod Maria alldoles sådan som förr, i sm primitiv: marbodrägt. En vansinnig tanke fattade honom: det var hämnd! Han anmälde hela saken i polisvakten, och flickan blef uppförd dit. Hon innehade tvenne orlofssedlar, af hvilka den ena, efter hvad hon uppgaf, blifvit skrifven af hennes fader i dennes eget namn, och den andra, den hvilken hon förevisade då hon staddes af landtbrukaren, äfvenledes skrifven af fadren i en annan persons namn, hos hvilken hon förlidet år tjenat. Dessa uppgifter vidhöll hon igår i poliskammaren Landtbrukaren fordrade dels att hon måtte återlem de två riksdalerna, dels att hon skulle straffas derföre att hon förevisat falsk orlosssedel. Till det första förklarade hon så mycket mera benägen, som hon Just begifvit sig hit i hopp att återfinna landtbrukaren, hvilken hon ej haft nog förstånd att skriftligen underrätta om orsaken till sitt uteblifvande. Hon hade nemligen i Oktober förlidet år blifvit sjuk och varit ne