Göteborgsposten – 9 augusti 1865, sida 2

ma som gerna häcklar och ser saker och ting i svart. Jag vågar påstå att Silas är sorgsen, men jag tror ej han klädt sig i säck och aska. Han har skäl att vara sorgsen och orolig och jag säger att jag tror honom vara det; och han hyser stor medömkan för dig, men äfven för sig sjelf; och han behöfver pengar, och du, hans älskade nigce har sådana i mängd — och allt detta sammanlagdt, så är det ett ömt och klokt bref; och vidare har han sändt sin advokat hit att taga del af testamentet, och du skall gifva denne gentleman kost och logis; och Silas uppmanar dig mycket omtänksamt att förtro dina bekymmer och svårigheter at hans advokat. Det är mycket vänligt, men alldeles icke oklokt. — Åh, kusin Monica, tänker ni icke att det i ett sådant ögonblick skulle vara onaturligt om han gjorde upp sådana småaktiga planer, äfven om han vid andra tillfällen kunde vara i stånd att handla så lågt? Är det ej att döma houom för hårdt? Och för öfrigt känner ni ju honom så litet. — Jag sade dig ju att jag är en elak gammal varelse ; för öfrigt bryr jag mig ej för två pence om honom och skulle verkligen mycket hellre vilja att han ej vore vår slägting. Var ej detta fördom? Jag vågar påstå att det till en del var det; och så var äfven mitt häftiga tycke för honom. Jag fruktar att vi qvinnor äro partigängare; vi ställa oss alltid på den enes eller andres sida, och naturen har skapat oss till advokater snarare än till domare, och jag