Göteborgsposten – 5 augusti 1865, sida 2

Men stoftet njute här en stilla ro Från mödorna, de tunga som de lätta! Så skönt derpå skall sommarns blommor gro, Ej minnets ve skall fläckar på dem sätta. Det hjerta som så länge klappa fått Hos makan, modren heligt vill jag vördal Det hvilar här bland månget, som försmått Att slå som det; som klappat flyktigt, brådt: Som derför döden haft så brådt att skörda!