Göteborgsposten – 5 augusti 1865, sida 1

len mellan Brunnsparken och Tyska bryggan är redan så uppfylld af flskarebåtar och luften till den grad mättad af den äkta, gennina lukten från spiloch saltlångor, som om den icke alltid är herranom en söt lukt, likväl oftast brukar vara det för våra ekonomiska husmödrar — att man icke har svårt att lukta sig till) att Larsmessan är hardt när. Det fattas nu bara en liten eldsvåda, något som aldrig brukar slå fel vid denna tiden, och då man, ifall det roar en, vid larmskottens aflossande å Stora Torget kan få se en förträfflig bild af det sannt komiska, d. ä. det upp och nedvända, representeradt af skärgårdsbåtarnes i de lättaste habiter kostymerade innevånare, ty som bekant inträffa dylika marknadsnöjen vanligen nattetid. Sällskapet P. B:s utfart till Trollhättan sistl. Söndag anses af deltagarne deri såsom en af de mest lyckade i och på den vägen som någonsin af sällskapet företagits. En närmare skildring af detaljerna af det stora extra ordenskapitlet, af ordensmåltiden och at hvad deruppå följde, förbjuder naturligtvis det högtidliga ordenslöftet. Så mycket kan dock utan indiskretion försäkras, att neml. glädjen och munterheten stodo högt i tak, alt humorn och det goda lynnet i all sin glans framstodo hos gammal och ung samt att festen i sin helhet bar prägeln af en värdig och vacker sommarfest. Den förekommande artighet hvarmed hr kyrkoherden Åberg icke allenast upplåtit skolsalen utan äfven en del af sin egen våning till sällskapets fria disposition bidrog icke minst till att komplettera de i öfrigt särdeles lyckade arrangementerna, som under den nyckfulla väderleken eljest kanske tagit sig så lagom väl ut i fria luften — under regnduscharne. I morgon 8 dagar till företager Coldinuorden en uttart till samma ställe, hvadan Trollhättans älskvärda befolkning så småningom torde bli lika van vid blixtrande ordensstjernor, granna band och ståtliga haranger, som den mest raffinerade kammarjunkare som någonsin trippat omkring på de välbonade, men hala golfven i hofvets glänsande salar, såvida eljest någon likhet kan förefinnas mellan ordenssalen, der glädjens och sanningens öppna språk talar från skämtande läppar och ler i strålande ögon, och de praktgemak der visserligen högheten bor men icke alltid glädjen är hvardagsgäst eller sanningens språk modersmålet. Den i förra krönikan omnämnda öfverraskningen som Göteborgs skarpskyttemusikkår varit betänkt på kommer i morgon att löpa af stapeln i det kåren då å ångfartyget Halland företager en utflykt till Marstrand för att derstädes gifva en konsert till förmån för denna stads skarpskyttekårs kassa. Det goda ändamålet och den lilla, men naggande goda kårens kända förmåga att på ett utmärkt sätt gå i land med allt hvarmed den lägger sig ombord torde vara tillräckliga att tillförsäkra expeditionen ett glänsande resultat. Apropos musik och till på köpet musik af bleckinstrumenter, så se här något som redan länge legat oss på hjertat. Som hvar man, och förmodligen äfven hvar qvinna, i Göteborg nogsamt har sig bekant, så uppföres å Gustaf Adolfs torg tvenne gånger i veckan utom den vanliga vaktparadsmusiken äfven åtskilliga, om vi ej misstaga oss minst fyra, stycken, dervid programmet utgöres af favoritmelodier ur omtyckta operor, någon marsch, vals, polka eller mazurka, eller något i samma glada genre. Det är Onsdagar och Söndagar som detta för den stora allmänheten — den allmänhet som icke eger tillgång till stort andra billiga nöjen — smakliga musikaliska påbröd serveras, och detta är allt synnerligen godt och väl; men kunde det icke gå för sig, att åtminstone om Söndagarne musiken utfördes å en mera rymlig och i akustiskt hänseende lämpligare lokal, t. ex. i Brunnsparken eller kanske ännu bättre i Kungsparken? Vil känna, uppriktigt sagdt, icke huruvida några oöfvervinnerliga hinder resa sig mot en dylik anordning, men vi äro förvissade om, att i! händelse den kunde gå för sig, den tacksamhet, hvari allmänheten redan står till regementets officerskår, skulle blifva ännu större, likasom det såväl för exekutörerna som dem, hvilka, figurligt taladt, betala fiolerna, torde vara angenämare ju mera lyckade och omtyckta dessa små impromptukonserter blifva. På badorterna vid vestra kusten roar man sig tappert. I Strömstad har man haft en rmarknad i plantaget der en lustig visa om Strömstad, tryckt i år, under mycken munterhet afsjöngs af författaren, badgäst och direktionsledamot. I Marstrand gats i Thorsdags i kyrkan af m:ll Signe Hebbe en talrikt besökt konsert, dervid konsertgifverskan förodrog arier ur Robert, Trollflöjten och Afrikanskan samt några med vanligt oefterhärmligt behag utförda folkvisor. Konsertgifverskan biträddes af konsertmästaren dAubert och en musikälskarinna härifrån staden, hvilken sistnämnda exeqverade ett stycke på piano. Efter konsertens slut hade en del af