Göteborgsposten – 3 augusti 1865, sida 1

dens gränser en sydostlig riktning melian Stenbockens vändkrets och mynningen af Rio de la Plata. Dess spår kunna följas långt in i Indiska oceanen. Den nordliga armen af equatorialströmmen löper deremot från Cap Roque längs nordöstra kusten af Sydamerika, der den trån Maranham, påverkad af Amazonfloden, som stöter till den i sned riktning, uppnår den oerhörda hastigheten af 99 sjömil på 24 timmar (Reunel). Den fortsätter sin väg mot vester och passerar långsamt hela det caraibiska hafvets stränder, der dess värmegrad, som vid dess utflöde icke långt från floden Gabon i följd at den kallare tillströmningen söder ifrån endast kunde anslås till 23 gr. C., men senare oafbrutet höjt sig under den tropiska solens intlytande, nästan oafbrutet håller sig på 28 gr. C., en värme, som nästan är lika med blodets i våra ådror. Härpå tvingar det framskjutande Centralamerika strömmen att genom sundet vid Yukatan göra en svängning in i den mexicanska hafsbugten, som den kringsluter i hela dess omkrets, hvarpå den slutligen mellan Florida och Cuba med stor hast utgjuter sin varma bölja i öppna hafvet under det bekanta namnet Golfströmmen. I början följer Golfströmmen först i nordlig och derpå i nordvestlig riktning Nordamerikas kuster, men under Washingtons breddgrad aflägsnar den sig helt och hållet från tasta landet och löper söder om Newfoundlands bankar direkte mot gamla verlden. Långt ute i hafvet kan den åtskiljas trån de närmaste orörliga vattenlagren, hvilka likasom bilda dess kuster, genom sin indigoblåa färg, sin varmare temperatur och den massa simmande sjötång, som den förer med sig. Åtven många sjödjur från de tropiska länderna, t. ex. flygfiskarne och den vackra Velellan, tölja den under breddgrader, i hvilka de annars icke skulle kunna lefva, och iförtroende till dess ljumma böljor vandra de mot norr och nordost; i trakten af Newfoundland är strömmen ännu i besittning at en temperatur om 21 till 22 gr. C., medan den dervarande nassytan knappast uppnår en värmegrad at 9 till 10 gr. Under det att den sälunda efter hand förlorar i värme och hastighet, men intager ett allt bredare rum af oceanen, når den upp under Azorernas meridian, der den åter splittrar sig i tveane hufvudarmar. Den ena drifves genom sin naturliga rörelseriktning och isynnerhet på grund af de förherrskande nordoch nordvestvindarne mot Europas kuster och tränger sig tillbaka genom det breda sundet mellan Island och Storbritannien in i Nordsjön, der dess sista spår kunna upp: täckas ända förbi Spetsbergen och NowajaSemlja. Den andra armen vänder sig söderut mot Afrika och delar sig vid Cap Bajador åter i evenne delar, af hvilka den ena följer kusten i nordlig riktning och löper tillbaka ända till Gibraltars sund, medan den andra fortsätter vägen mot söder och dels utgjuter sig i hatsbugten vid Guinea, dels åter blandar sig med den ursprungliga, allmänna equatorialströmmen. På detta sätt föras vattnen genom en rotationsström 13,000 sjömil tilibaka till den trakt, som de ungesär 3 år förut hade lemnat. Inligt Humboldts beräkningar skulle en båt, som öfverlemnades ensam åt strömmen, behöfva ungefär 13 månader, för att komma från canariska öarne till caraibiska hafvet vid Caraccas. Härifrån och till början af sundet vid Florida skulle den åter behörva 10 månader, ty fastän den rätta vägen är kort, måste strömmen, som följer kustens böjningar, aga en lång omväg at 2,500 sjömil, och den öper dessutom endast långsamt framåt i dessa sendast derpå med talet om sin reso