Göteborgsposten – 2 augusti 1865, sida 1

ONKEL SILAS eller Svedenborgarens Testamente. Öfversättning från Engelskan. — Han är i penningeafseenden i ganska besvärad ställning, fortfor adjunkten som var en god man ehuru icke synnerligen fint upptostrad. Det var honom svårt — ja rent af omöjligt — att subskribera bidrag till våra små kassor och barmhertighetsinrättningar, och jag brukade säga honom, ty det var verkligen min åsigt, så djup var hans känsla och förmåga att uttrycka den, att det var angenämare att få nej af honom än ja al andra. — Har pappa önskat att ni skall tala med mig om onkel? frågade jag i det en plötslig tanka, genomfor mig. I nästa ögonblick blygdes jag dock derför. Hon såg öfverraskad ut. — Nej, miss Ruthyn, visst icke, nej, nej. Mr Ruthyn och jag ha blott talat om saken. Han föreslog ej att jag skulle nämna detta eller något annat för er, miss Ruthyn, icke det ringaste. NY arte fr Ni.o 175