Göteborgsposten – 1 augusti 1865, sida 1

— Du är mera intresserad än jag vid mina år kan vara för att rentvå hans karakter. — UHvems karakter, sir? vågade jag fråga under den paus som foljde på hans ord. . En egenhet som min fader förvärfvat af sina ensliga och tysta lefnadsvanor var den föreställning att föremålet för hans tankar vore bekant för andra, förgätande att dessa tankar aldrig blifvit uttalade. — IIvems? — din onkel Silas. Enligt naturens ordning måste han öfverles-a mig. Man skall då representera familjenamnet. Skulle du vilja göra någon uppoffring för att rentvå detta namn, Maud? . ij Jag svarade kort; men jag skulle tro att mitt ansigte utvisade min entusiasm. a . Hon vände sig mot mig med ett sådant bifallande småleende som man skulle kunna föreställa sig lysa upp de stränga dragen af något blekt gammalt Rembrandtsporträtt. — Jag kan säga dig en sak Maud: om det kunde skett med uvpoffring af mitt lif, skulle det ej ha varit ogjordt — ubi lapsus, quid feci. Jag hade nu nästan beslutat att ändra lan och lemna allt åt tiden — edaz rerum — att upplysa eller tillintetgöra. Men så tänkte tag att lilla Maud skulle tycka om att bidraga till återupprättandet af hennes familjenamn. Det kan fordra någon uppoffring — är du villig att köpa det med en sådan? Finnes det — utan att nu tala om förmögenhet, derom är ej fråga — men finnes det något annat som låter förena sig med din heder, hvilket du skulle rygga tillbaka att upp