Göteborgsposten – 31 juli 1865, sida 1

Svar: Belönandet af det goda och straffandet af det onda. Frågas: Hvarför straffar man den brottslige? Svar: Först derföre, att han skall förhindras uti sin brottslighet och sedan dersöre, att han må blifva bättre. Frågas: När nu helvetesstraffet aldrig upphör, hur kan då den fördömde blifva bä tre, eller hvad tjenade det till att han blef bättre, när han ändock uti all evighet skall plågus? Svar: Straffet i helvetet är, oafsedt något ändamål, en följd at brottsligheten. Frågas: Om jag hade ett barn, som jag mördat, derför att det gjort mig något ondt, straffade jag det då? Svar: Nej jag hämnades. Nåväl, då man säger, att Gud har skapat ett helvete för menniskan, att deruti evigt plågas, tilldelar man ju Honom den uslaste af menskliga pass oner, hämnden, och hur låter den väl tförena sig med egenskapen Allgod? Det är ej tänkbart. att der på denna fräga kan gisva ett tillfredsställande svar. Och vidare på ett annat ställe: Kristen! Du erkänner: Att Gud är en ande, ett osynligt väsen, med alla de högsta fullkomligheter: evig och o öränderlig, allestädes närvarande, Allvetande och allvis, Allsmähtig, helig och Rättvis, sannfärdig, god och barmhertig. Nåväl! Gud är allvetande, Gud vet allt, icke allenast det, som händt, händer och skall handa, utan ock det, som möjligen kunnat ske Godt och väl! Men du tror och vet ju äfven, att det finnes ett helvete, der de fördömda slutligen skola komma efer döden, för att i evighet under giåt och tandagnisslan finna en qvalfull tillvaro Alldeles, men du erkänner, att Gud är rältvis, vidare att han är allsmaktig och att Gud vet hvad som skall hända. Saledes: Långt, långt förrän det arma, redan fördömda barnet upphunnit sin moders sköte, så har den Allvetande läst dess timl ga och eviga öde. Han ser, att barnets lif blifver en följd af brott, som slutligen bereda det en plats i helvetet. Det kan ju icke nekas. Vidare måste du erkänna. att Gud, som är Allsmäktig, kKanom han vill? förhindra barnets födelse, Frägas nu billigt: Är den Allretande-Allsmäktige Guden rättvis — om Han låter barnet födas, lefva; och dö, 16r att slutligen kastas i svafvelsjön? Såsom läsaren finner, ha vi här att göra med en ande, som försöker sin första logiska tlykt och härunder råkar i konflikt med den ortodoxa helvetesläran, hvilken upprör honom i hans innersta. Fört:s synbarligen goda afsigter skulle dock snarare nått sitt mål, om bela boken varit uppställd i samma sorm som ofvanstående citater, än genom de många exklamationer, af hvilka den är uppfylld. I allmänhet torde denna helvetesstrid kunna anses snart närma sig sin lösning, endast man å ömse sidor vill lyssna litet till förnuftets röst, och den gör sig väl i alla händelser dock gällande till sist. Ordet helvete betyder dödsrike. Jesus betonar ötver allt sin lära som sanningen och lifvet. Allegoriskt betvang han dertöre dödsrikets makt, om man ville följa honom, göra sig till ett med lifvet. Det var Andens eviga lit Jesus sålunda predikade. Paulus upprepar det på hvarje sida i sina skrifter. Om menniskan följer Jesum, betvingar hon sina onda böjelser. De onda böjelserna törqvätva annars anden. Men de äro detsamma som kroppen, och kroppen skall dö. Om kampen mellan ande och kropp slutas med den senares seger, skall döden följa. Men om den ändar med andens seger, skall litvet följa. Andens seger betingas derat att man letver så som Jesus lärde och lefde. Så vinner man lifvet som är himmelriket och betvingar dödens makt, som är helvetet. Då man vinner lifvet, höjer sig anden upp från det jordiska till Gud, det är: menniskan uppstår. Små-Skolan. En handledning för dem, hvilka sysselsätta sig med den första barnaundervisningen i skolan. Bearbetad och utgifven af Fredrik Sandberg. I. Åskådnings-, tanke: och talöfningar. Örebro, N. M. Lindh. -Att på ett tillfredsställande sätt leda den första darnaundervisningen i skolan, är en vida svårare uppgift, än man i allmänhet söreställer sig, säger törf. i sitt förord, och det