Göteborgsposten – 29 juli 1865, sida 2

son . C 0 rangsoch Polissaker. Poli-kammaren. I poliskammaren stod igar arbetskarlen Danielsrilltalad för att från sörmannen vid vattenledninn F. F. Anell ha tillgripit en båt, hvi ken legat u päragen i trädgålrdssöreningen på stranden till vallgrassvan. An Il upplyste, att hö ka saknat baten och om a någon dag i förliden veclusten gjort anmälan i poPoliskonstapel Gyllensvärd hade dock dessförinnan då han gick nedåt den 8. k. Hultmans holme, observerat artilleristen P. Bergman stiga upp ur en bat som var half med vatten. På land stod tilltalade Danielsson. G. slog sig i språk med Bergman och Danielsson samt frågade dem om det vore deras båt. Härpå svarade Danielsson, att båten tillhörde honom och att han gifvit 35 rdr för densamma. Då stölden af båten sedermera angafs, kom Gyllensvärd kammaren. att erinra sig D:s båt och tog Anell med sig till Hultmans holme. Derstädes tanns väl nu ingen båt, men ett par karlar, som hade arbete på stranden upplyste, att Bergman flyttat båten längre uppåt jernvägen ill, der den ock ganska riktigt anträffades uppdragen på land. Det var verkligen Anells båt som låg der. Tillfölje häraf stodo såväl Bergman som Danielsson i går infor poliskammaren. Den förre, känd vid regementet som en ordentlig person, berättade att D. bedt honom och en annan artillerist, Lindholm, i räålgard-föreningen hemta en honom tillhörig båt, i nvilken de sedermera skulle göra fiskturer tillsammans och ha ofantligt trefligt. Båten blef ganska riktigt ashemtad i trädgårdsföreningen, hvarefter D. bjöd de hadla artilleriserna på en sup ester mödorna Man köpte sedermera arorna, hvarvid D. ville narra Bergman att lägga ut penmingarne. B. hyste dock ej riktigt aktning för D:s soliditet i aflärer, hvarfö själf fick punga fram med de 63 öre som årorna beingade. Derefter roade B. båten till Hultmans holme, men som densamma, hvilka dess egenskaper för öfrigt voro, i betänklig grad saknade den att hålla ute vattnet, höll B. under sin sjöfärd på att gå till botten, en olycka som likväl icke inträffade, emedan B. dessforinnan hann fram till sin destinationsort, Hultmans holme, der han, såsom nämnts, observeradas af Gyllensvärd. Da D. sedermera inkallades för att aflägga sin berättelse, befanns det att han på alldeles motsatt sätt upptattat förloppet vid båtens bortförande. Det var B. som bedt honom om hjelp dervid, sägande att bäten tillhörde en he Det var B. som köpt årorna, fastän D. såsom mera kontanterau lagt ut penningarne o. s. v. Njelt hade D aldrig brytt sig om någon båt och aldrig egt någon på de 23 år han varit här i staden. — Och det var derför du nu ville lägga dig till en båt, anmärkte polismästaren. Lindholm, hvilken hördes som vittne, intygade att D. sagt, det båten vore havs och att han älven varit den som bjudit på sortating för det besvär som L. och Bersman haft med båtens forslande från trädgårdsför eningen. Danielsson å sin sida påstod att Bergman till en aktad person, som aldrig varit tilltalad för stoldytirat det han, Bergman, begått stölden af båten för att derigenom slippa ifrån artilleriet enär han tröttnat vid krigsstandets mödor Som det emellertid var utrönt att D. i denna sak var den ende brottol ge, skiljdes Bergman helt och nallet från målet, hvilket, i hvad det rörde Danielsson förevisades till rådhusrätten. D. tilläts att vistas på fri fot. — En arbetskarl vid namn J. hade, förtyngd af bränvinsångorna, d. 18 sists. Juni lagt sig att sofva i någon stilla dal, der friden syntes honom särdeles inbjudande till en lur. Knappt hade likväl besagde J. försjunkit i sömnens armar, förrän vid hans sida ljudlöst uppträdde icke en skyddsergel utan raka motsatsen, någon industririddare som fattat smak för J:s präktiga klädesrock, hvilken han lagt under sitt trötta hufvud. Skälmen lyftade varligt upp den sofvande, drog rocken undan honom och försvann. Icke ringa var den öfverraskning. hv:lken J efor, då han såg att hans rock var försvunnen Han begaf sig hem till hustrun sin, nykter och förmodligen med känslor hviika mycket hiknade dem som utmärkte de obehagligaie stunderna 1Jeppes paa Bjergerk husliga lif Det är ej bekant, hvad som hände honom då han kom hem till sin gumma, men visst är att denna anmälde stölden i polisen. Hon gaf en mycket noggrann beskrifning på rocken och tillade att i dess ena bakficka legat en näsduk. För några dagar sedan kom en person på pantlåneinrättningen och begärde att få belåna en rock Olyckan ville att denna mycket liknade den som blilvit J. fiåstulen Man såg aster i rockfickan, och i donna lag vekligen en näsduk. Det såg således mycket misstänkt ut med ifrågavarande rock, och man forskade hvarifian den kommit. Det var en : regesäll som pantsatt rocken. Denne förklarade likväl, att rocken var hans, och då madam J. fick beskåda plagget kunde hon ej bestamdt påstå att de ar densamma som blifvit hennes man franstulen. Näsduken var bestämdt icke hennes mans Då för öfrigt snickaregesällen på annat sätt gjorde troligt, att rocken var hans, förklarades han helt och hållet skild från målet.