Göteborgsposten – 29 juli 1865, sida 2

billning, men i alla händelser skola vi se till att ingen fara nar dig. Kom mitt bara. j Han ledde mig vid handen till sitt arbetsrum. Då dörren blifvit stängd och vi hunnit till motsatta ändan af rummet bredvid fönstret, yttr.de jag i lag ton och hallande i hans arm: — Oh, sir, ni vet cj hvilken förfärlig person som finnes ibland oss — j m:me de la Rougierre, menar jag. Slå p ej in henne ifall hon kommer; hon skulle gissa hvad jag berättar er och jag är säker om att hon pa ett eller annat sätt skulle döda mig. Tyst, tyst barn; du vet att alt detder är nonseus, yttrade han blek och sträng. — Ack nej, pappa. Jag är förfärligt rädd, och lady Kuollys har samma mening. — Ah! ja, en dare skapar många. Vi veta alla hvad Monica tänker. — Men jog sag det, pappa. Hon stal nyceln törliden natt, öppnade er bordslåda och liste alla papper som ni har förvarade deri. — SFtal min nyckel! sade min far, stirrande förvånad på mig och i samma ögonblick framtagande nyckeln. Stal den! Men har är den ju! — Hon låste upp bord-lådan och läste en stund i era papper. Öp na den nu och se om de ej ha blifvit rörda. Han blickade på mig under tystnad och med ett förvirradt utseende; derpå låste han upp lådan och lyfte på pa peren nyfiket och misstänksamt. Härunder yttrade hun några af dessa oartikulerade interjektioner hvilka åstad