Göteborgsposten – 29 juli 1865, sida 2

Min fader reste sig upp och sedan m:me på hans uppmanining tagit en stol, gick han genast rakt på saken. — M:me de la Rougierre, jag vill anhålla att ni lemnar mig den nyckel hvilken ni har i er ego och som kan öppna denna min låda. Under det han yttrade detta slog han sakta med sitt pennstift uf guld mot den ifrågavarande lådan. M:me som väntat sig något helt olika blef i ögonblicket så blek att jag, efter det hon två gånger förgäfves försökt ått få ett svar öfver sina hvita läppar, väntade att sa se henne falla i vanmakt. Hon såg ej i hans ansigte, utan höll sina ögon sänkta mot golfvetPlötsligt reste hon sig upp och blickade rakt i hans ansigte samt lyckades slutligen efter att två gånger ha klarat sin strupe att frambringa följande mening: — Jag ej kunna förstå, monsieur Ruthyn, såvida ni ej ha för afsigt att förolämpa mig. — Det vill jag ej, m:me; men jag måste hafva denna fulska nyckel. Jag gitver er tilllälle att i allt lugn och tysthet lemna mig den. (Forts.)