Göteborgsposten – 29 juli 1865, sida 2

Eran Åtlanut. I Frankrike ha kommunalvalen öfverträflat alla förväntningar och gäckat de absolutiska imperialisternas farhågor såväl som den republikanska oppositionens förhoppningar. De 100, ooo kommunalråd, som framgått ur valurnan, äro ingenting mindre än afsvurna fiender till lugn och ordning och sina märers födda motståndare. Nästan ötverallt ha de at lokalmyndigheterna upprättade listor gått igenom, nästan öfverallt hade valen en konservativ, dynastisk karakter i det lugna framätskridandets anda, och tillochmed der oppositionen segrade, buro valen ingalunda retlighetens stämpel. Ingenstädes forekommo oroligheter, le suflrage universel arbetade lugnt och myndigheterna blandade sig alldeles icke deri. Ju friare händer väljarne ha, desto friare bli de från biassigter och lidelser. Man kan ej annat än gilla denna belöning åt kejsaren och inrikesministern för deras kloka beteende. Erfarenheten härvid skall äfven bära frukter för de närmaste valeu till lagstiftande kåren. Tryckningen af andra bandet af kejsarens historia om Julius Cesar har redan skridit så långt tramåt, att verket kan utkomma ännu före slutet at detta år. At Pelletans förträffliga bok La Måre I:sta bandet ar verket La Famille) har redan 2:dra upplagan utkommit. Det är en dyster, men sanmungsenlig och trogen skildring at qvinnans ställmng i Frankrike. Paris har törlorat en personlighet, som tillhörde verldsstadens måärkvärdigneter. Armeniern i biblioteket är död. Få ha känt hans namn och lefnadsstälning, men hvarje gatpojke sävål som hvarje besökande i biblioteket visste, att han var Åarmevier. Han var verkligen österländing, men ätven abbc, och hette Rasangian. Sedan 1838 har han på biblioteket dagligen ända till en vestämd umme bakom jättelika folianter idkat studier för en arabisk ordbok och hade ännu dagen före sin död intagit sin bestämda plats 1 läsesalen, tastän han under sista tiden endast med möda och ansträngning kunde gå. Hans ålder har forblitvit obekant; man vet endast, att han år 1800 kom med stranska armådcn från Egypten ull Europa och då redan var prest. Hans haltt österländska drägt, såval som hans lilla klena gestalt och hans magra, skägglösa ansigte, gjorde horom till ett ar de mest i ögonen tallande fenomener på den transka hufvudstadens gator. Nordamerikanarne ba värtvat flera sidenarbetare trån Lyon tör de sidensabriker som grundlagts i Nordamerika. Detta väcker sarnågor i Lyon. I den otsiciela Moniteur förekommer ett märkligt skriteller tryckfel. I ett bret frän Madrid vill det otticiela bladet läses neml.: NSpanien har ju alven vexlat hufvudstad och lörtlyttat sina suveraners residens från Valladolid till Madrid, likasom Italien för ögonblicket är i färd med att oåterkalleligen flytta sitt politiska centrum från Turin till — Rom--. Koleran börjar inge bekymmer. Deputerade trån Marseille ha hos transka regeringen begärt, utt en karantan mätte upprattas, emedan man skulle kunna belara arbetareoroligheter, i händelse koleran skulle utbryta derståädes, utan att någon åtgärd till förekommande deraf vidtagits. — I Ancona i Italien har sjukdomen antagit en svårare