Göteborgsposten – 28 juli 1865, sida 1

ÅJ1ff)NJ, Fe fe BONNIEKS FBDURHLRExUF f fÖ4 förtroendet, och i andra rummet om han dertill är skicklig. På allrasista tiden har man upptäckt att protektionisterna inom hufvudstaden äro ganska verksamma för att uppställa åtminstone två kandidater ur sitt parti. De ha redan hållit flera sammankomster, men i största tysthet. Det märkligaste härvid är att nämnde parti ernar koncentrera sina krafter inom tredje valkretsen der de vilja slå grosshandlaren Schwan och expeditionssekter Lovån ur brädet och insätta professor Wilander och fabrikör Behrling. Det byråkratiska kotteriet inom samma valkrets agiterar deremot för advokatfiskal Rydqvist och häradshöfding Tempelman. Dessa kombinationer bekrärta hvad jag tillförne antydt, att hr Schwan i verkligheten är allt annat än populär, än mindre respekterad som enskild eller offentlig man, och man gör också ingen hemlighet af att hans personlighet ingalunda bidragit till borgarståndets moraliska lyftning. Den agitation som uppstått mot hr Schwan har slagit honom med häpnad. Denne stolte man, som hittills missaktat de förberedande valmötena, har nu med ens ansett sig böra erkänna deras betydenhet. Han har skyndat öfvergifva Norrtelje badort, der han trifdes såväl och han har sett sig tvungen att utlysa ett sådant möte till i eftermiddag. När man känner hans karakter, hans tillförsigt, och hans förtröstan på penningens oöfvervinnerliga makt, så skall man lätt kunna ana huru djupt han finner sig förödmjukad af att nödgas intaga en position såsom —supplikant. Jag tror dock att hr Schwan skall nå sitt mål, och att han blir återvald derföre att man icke uppställt någon motkandidat med verkligt anseende. Biskop Thomanders död har väckt vida mer sensation i Danmark än här i landet. Der visste man ock vida mer än här, att uppskatta den aflidnes stora snille. Hans begratning skulle aflupit nära nog i tysthet, om ej flera af Danmarks utmärktaste teologer infunnit sig, och om ej den gamle vördnadsvärde Clausen vid Thomanders graf talat såsom det höfdes en man med frimodighet och själsadel. Huru obeskrifligt små förefalla ej våra stormän gentemot den gamle Clausen? Konungen, som vistades endast på 7 mils afstånd från Lund kunde ej undvara någon af sina adjutanter, för att låta sig föreställa vid den snillrikaste biskopens graf. Adjutanterna behöfdes alla vid den kungliga jagt som samma dag egde rum — och sjelfva Talis-Strandberg strängade ej sin lyra vid sin välgörares graf. Samme skald har dock icke försummat att skrifva sorgqväden vid rika borgarfruars grifter. Kunde Talis-Strandberg än förgäta Thomanders välgörenhet, så borde han dock ha erinrat sig att Thomander var den förste som dristade föreslå honom till ledamot i Svenska akademien. Prinsessan Eugenie har redan lyckats till ej ringa grad återvinna, genom den herrliga sjöluften på Gotland, de krafter som den svåra vintern beröfvat henne. På Fridhem är all hofstelhet aflyst. Hennes boning står öppen för alla resande, och främlingar mottagas der villigt och gästfritt. En litteratör och turist, till börden fransman, besökte nyss Gotland. Han yttrade för någon sin önskan att få bese Fridhem ; detta blef bekant för prinsessan och han mottog dagen efter en inbjudning. Han mottogs med den förbindlighet som prinsessan fått i arf, hon samtalade med honom länge, visade honom sina plastiska arbeten i lera, som förråda verklig talang, spelade en lång stund på fortepiano, — och då han gjorde min af att taga afsked, yttrade hon vänligt: Ni kommer för sent till Wisby för att äta middag. Tag den här i all enkelhet. I slutet af nästa månad skall den på konungens bekostnad upplörda kyrkan vid Ul