Göteborgsposten – 27 juli 1865, sida 1

— Doktor, ett ord, sade jag nästan vildt; tror ni — att hans förstånd är något angripet? — Vansinnig? sade han, blickande på mig med en plötslig, skarp och frågande blick, som snart upplystes af ett småleende, puh, puh! Himlen förbjude det; det finnes ej en klokare man i hela England. Derefter aflägsnade han sig med en liten nickning, förande hemligheten med sig, såsom jag trodde, oaktadt hans nekande. På eftermiddagen for doktor Bryerly sin väg. XVII. Ett äfventyr. Flera dagar efter vår tvist var m:me butter och tvär samt sträng i sitt tal mot mig. Beträffande våra lektioner var jag ej det minsta orolig för dem. Det var dessutom tydligt att min fader talat med henne, ty hon proponerade aldrig efter denna dag att utsträcka våra promenader utom Knowls gränser. Knowl var dock ett högst ansenligt territorium och det var möjligt för en mycket bättre fotgängare än jag var att gå sig helt trött, utan att öfverskrida dess gränser. Vi företogo sålunda ändock då och då långa promenader. Efter några veckors surmulenhet, under hvilka hon tycktes vara försjunken i ett mörkt begrundande, återkom ännu en gång helt plötsligt hennes goda lynne och hon blef helt vänlig. Hennes glädtighet och vänlighet voro