Göteborgsposten – 27 juli 1865, sida 1

ONKEL SILASÄ eller Svedenborgarens Testamente. öfversättning från Engelskan. Jag tror att om mitt sinne ej varit så ängsligt upprördt med afseende på ändamålet med hans besök, eller om jag ej afskytt honom så mycket, skulle jag ej funnit mod att tilltala honom så som jag gjorde. Det låg någonting listigt, tyckte jag, i hans mörka, magra ansigte, och han syntes så ringa, så lik en skotsk handtverkare i sin söndagsdrägt, att jag erfor en plötslig känsla af yrede vid tanken att en så god gentleman som min fader skulle ha uthärdat att stå under hans inflytande. Jag stannade plötsligt i stället för att, som han väntat, med en blott helsning gå förbi honom. — Törs jag göra er en fråga, doktor Bryerly? — Naturligtvis. — Är ni den vän min fader väntar? — Jag förstår ej rätt. — Jag menar den vän, i hvars sällskap han ämnar ) Forts. fr. N:o 170.