Göteborgsposten – 25 juli 1865, sida 1

ne; han är en besynnerlig man och var aldrig eller blir aldrig en vis man, då hans passioner eller fördomar komma med i spelet. Har hon någonsin begått nagot stort brott? frågade jag, kännande mig nära att svimma. — Nej, min snälla Maud, jag har ej sagt något sudant. Var ej rädd. Jag blott säger att jag af nagot som jag vet bildat ett ogynnsamt omdöme om henne; och en person utan principer kan göra mycket, då den blir utsatt för frestelsen. Men det gör intet huru elak hon ma vara; du kan trotsa henne blott genom att antaga henne vara elak och genom att handla försigtigt; hon är listig och sjelfvisk och skall ej taga nagot förtvifladt steg. Men jag skall i alla fall ej lemna henne nagot tillfälle dertill. — Ack, kära kusin Monica, lemna mig icke. — Mitt barn, jag kan icke stanna. Din far och jag ha haft en tvist. Jag vet att jag har rätt och han orätt, och han skall snart finna det, ifall han lemnas at sig sjelf. Allt är då godt. Men just nu missförstår han mig, och vi ha ej varit höfliga mot hvarandra. Jag skulle ej kunna tänka på att stanna, och han skulle ej tillåta dig att följa med mig på ett kort besök, såsom jag skulle önskat. Allt detta skall emellertid icke vara länge, och jag försäkrar dig lilla Maud, att jag är verkligt lycklig nu då jag vet dig vara på din vakt. Handla i afseende på denna person som om hon vore mäktig af hvarje förräderi, utan att du likväl i ditt sätt visar misstro eller motvilja, och hennes makt skall vara bruten. Skrif till mig närhelst du önskar höra något från mig, och om jag kan vara af nå