Göteborgsposten – 24 juli 1865, sida 1

— Kanhända skulle ni vilja komma in i mitt arbetsrum på ott ögonblick, Monica; jag är säker på att ni ej hyser andra än vänliga känslor mot mig och lilla Maud, och jag är tacksam för er goda vilja; men ni måste se vissa saker mer förnuftigt. Kusin Monica steg upp och följde honom. Jag var allena, mer förvånad och nyfiken än någonsin. XV. En varning. Jag satt stilla och undrande och lyssnande, fastän jag borde ha vetat att intet ljud kunde nå mig, der jag satt långtfrån min fars arbetsrum. Fem minuter förflöto utan att att min far och kusin Monica återkommo. Tio, femton minuter gingo också. Jag flyttade mig intill kaminen och satte mig beqvämt i en stor länstol, blickande i glöden, men utan att i deras skiftande glans sc sceneriet och dramatis persone i mitt förfluana lif eller mina kommande öden, såsom det eljest vanligen tillgår i romanerna; men fantastiska borgar och grottor i blodröd och gyllene glans, sköna landskap och ståtliga palatser och allt sådant som min fantasi kunde skapa sväfvade framför mig och ledde mig snart bort i drömmarnes land. Mitt hufvud föll åt sidan och jag sjönk i en djup slummer, hvarur jag väcktes af kusin Monicas röst. Då jag öppnade mina ögon såg jag ingenting annat än lady Knollys ansigte, stadigt blic