Göteborgsposten – 22 juli 1865, sida 2

VM RNOLISCTATTHTUAäGII AVaärpblIIVA vid teatern. I MMM kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Fortsatt undersökning hölls i Tisdags angående orsaken till den eldsvåda, som d. 1 d:s kl. 1 på morgonen hemsökte huset N:is 47 48 a:dra roten Kungsgatan. Egaren af huset, bandl. Joh. Loren, var denna gång personligen närvarande. Ilan hade ingen kännedom om eldens uppkomst och bodde ej i huset. — Då inga upplysningar om hvem som anlagt mordbranden vunnos, förklarade poliskammaren att målet ej för närvarande ledde till någon vidare åtgärd. — En f. d. barnmorske-elev vid namn Anna Elisabeth Eriksson stod i går tilltalad för åtskilliga stölder som af henne begåtts under sistl. Januari och Februari månader. Sålunda bade hon från barnmorskan Carolina Jacobsson stulit en helylle paramattaklädning och en blågredelin kjol och kofta. Dessa persedlar hade hon tillgripit medan Carolina Jacobsson var fiånvarande. — Senare knöt hon ett kort vänskapsband med qvinspersonen Augusta Josefson, hos hvilken hon hvilade öfver en natt, hvarefter hon tidigt på morgonen aflägsnade sig medtagande en denna tillhörig hatt, en s. k. bahytt och ett sillversbindelur, tillhörigt nattväktaren Eriksson, hos hvilken Augusta bodde. Denna berättade vid polisförhöret att den tilltalade, då de först gjorde bekantskap, uppgifvit sig vara född fröken med det nobla namnet Hedvig Lagerhjem, ehuru hon sedermera, tillfölje af en bland dessa ödets vindkast, hvilka tillochmed kunna bringa en frökens lefnadsfarkost ur dess rätta kosa, nödsakats att egna sig åt gudinnan Juno Lucinas tempeltjenst. Det torde här vara nödigt att erinra det Juno Lucina af de okunniga hedningarne ansågs vara gudinnan för — hur det bör heta? — den från intressanta omständigheter sig frigörande qvinligheten, är kanske rätta frasen ? Nåväl, sedan den tilltalade för sista gången hvilat under Augustas och nattväktarens tak, skyndade hon tidigt på morgonen hastigt ut, föregifvande ett plötsligt illamående. Augusta Josefsson märkte dock omederbarligen att nattväktarens spindelur saknades och skyndade derföre, i en drägt som stod, närmare den paradisiska oskuldens, än den civiliserade individens vid offentligt uppträdande brukar göra, ut i kolden efter den otacksamma fröken. Forgasves! Det återstod blott att göra anmälan i poisen. Sådant skedde; men fröken-barnmorskan var försvunnen. — Och nu, tillade Augusta, som synbarligen ansåg sig vara solidarisk med nattväktaren, önska vi blott att återfå klockan. Det upplystes af den tilltalade, söm erkände dessa tillgrepp, att hon i Alingsås pantsatt klockan för att få 33 öre hvilka fattades henne för att köpa jernvägsbiljett då hon skulle bege sig uppåt landet. — Hvart tog du vägen då du lemnade Augusta Josefsson? frågade polismästaren. — Till Stampen och stal en guldring, svarade Augusta Josefsson infallande. Från hustru Inga Larsson, boende å Stampen, hade hon också ganska riktigt stulit en fingerring al guld. Hustru Larsson berättade härom följande: — En vacker dag i vintras trädde ett fruntimmer in hos hustru L. och begärde få hvila en stund der, emedan hon gått långt. Hon frågade om hon kunde tå en kopp kaffe mot betalning, och hon fick två. Tillspord om priset, begärde hustrv L. sex skilling för kalaset. Fruntimret, som under tiden haft tid att berätta, det bon hette Hedvig Lagerhjelm, betalade elfva skilling r kaffet, och hustru L. trodde Satt hon var en utmärkt menniska. Hon aflägsnade sig för denna gång, men återkom någon dag senare. Hon hade då liksom förra gången, och äfven på de öfriga ställena der hon stulit, högra handen ombunden, förklarande, att hon tt densamma skadad på sjukhuset. (Då någon beirde att få se på skadan, svarade hon alltid, att doktrn förbjudit henne att aftaga bandaget.) Hon omalade nu att hon tillfölje af skadan i handen ej kunnat kamma sig. Hustru L. erbjöd sig genast att kamma henne och snart låg Elisabeth Erikssons hår en skön ordning. Det led cmellertid mot middagen och hustru L. förklarade att hon måste gå upp i köcet och laga mat åt sin herre och man, som snart skulle komma hem. Den tilltalade erbjöd sig tjenstvilligt att under tiden sköta den unga hustruns lilla varn, hvilket anbud också antogs. Men medan hutru L. lagade maten, ransakade Elisabeth byralålorna och anträffade der en guldring och ett par siandskar, hvilka effekter ögonblickligt derefter förvunno i E:s fickor. Hon drojde qvar tills hustru a. åter kommit ned, men aflagsnade sig innan stölden slifvit bemärkt. På ungefär liknande sätt hade hon bestulit ett ar andra qvinnor, som varit beskedliga nog att lemna enne herberge. Hon lemnade derefter staden och råade, efter hvad hon uppgaf. tillsammans med ett errskap srän Stockholmstrakten, hvilke: skulle resa ill Amerika. Hon hade emellertid skiljts vid dem ch anländt till Kristinehamn. Der råkade hon på stgifvargården tillsammans med en amerikansk kapten, så gentil. som den gentilaste herre, Hon hade der eställt skjuts för att resa till Göteborg (anmärkas ör att dessa uppgifter voro mycket otydliga, vackinde och ofta ätven stridiga) men kaptenen ville an on skulle låta skjutsen vänta tills han om någon mma kunde komma med. Detta ville hon ej, men å kaptenen, i närvaro af flera vittnen, hvilka tillådde henne att gifva efter för den passionerade ameikanaren, på hennes begäran lofvade att gifva henne 100 rdr och frit rum, lät hon ofvertala sig. De este sedermera tillsammans hit till Göteborg. (Seermera uppgaf hon att hon ensam gått på ängbat 1 Wenersborg. emedan kaptenen för oskicklig: pplörande på angbäten ej fått följa med). Denne ståtlige amerikanske kapten var ingen anan än den i tidningens Mändagsnummer omnämnde