Göteborgsposten – 22 juli 1865, sida 1

från A. Å P. Jonasons atelier komma att utgå särdeles lyckade afbildningar af henne såväl i stort som visitkort-format. Från den ena näktergalen till den andra! I Roeders Theater-Moniteur läser man med någon förvåning, att det kontrakt som dir. Gaudelius ingått med m:ll Nachtigal blifvit i godo upphätdt, hvadan vi under nästa operasäsong lära komma att gå miste om den primadonnan. Näktergalen lärer för öfrigt haft ännu vackrare fjädrar än röst, hvilket visserligen ofta varit och är fallet med många primadonnor som hänfört en större publik än den som kan rymmas i vår teatersalong. Mähända tillför oss dir. Gaudelius dock i den så hastigt afgångnas ställe en ännu skönare Germanias eller Italias dotter. Nya Verldens uppfinningsrika befolkning ligger som bekant före Gamla Verldens i puffen som i våra dagar spelar en så vigtig roll. Men äfven den Gamla saknar icke sina karakteristiska motstycken till den amerikanska puffen i all sin glans och i detta hänseende torde Frankrike och Tyskland täfla om företrädet. Fransmännens sätt att puffa är dock vanligen mera ledigt och lätt än tyskarnes, och man skulle dem emellan i detta afseende kunna göra precis samma skillnad som en viss glad skådespelare gjort mellan den veritabla holländska och den hemmagjorda svenska Anisetten: Det är samma Anis, men icke samma sätt! Att likväl den tyska pufflilitteraturen någon gång kan tramte verkliga praktexemplar, kan synas af nedanstående Reclame, som förekommer på ett konvulut för inpackning af cigarrer, från en bekant tobakshandlare i Wien. Vi beklaga att vi ej kunna återge vignetten, som föreställer det genom Shakespeare förevigade älskande paret sittande i en romantisk trakt i närheten af Verona (!) och hvarunder läsas töljande strofer, hvilka vi återgifva på originalspråket, på det icke något af den fina poetiskt-nicotinska doften måtte gå förloradt i öfversättningen: Julie: Geliebter, sprich, welch wundervoller Duft Durchwärzt heut dieses Gartens Luft? Romeo: O, Julie, nicht Rosen sind es, nein! Es können nur Cigarren, die ich rauche, sein. Julie: Wer liefert, Theurer, dir, dies edle Kraut? Romeo: O, Julie, zu allen sag ichs laut: Emanuel Oderki kann allein Verkäufer solcher edlen Blätter sein. IIvasalls? Det är ett strå hvassare, det, än t. ex. os S. L. Dock, der borta i hörnet! Eldsvådor, och aldrig annat än eldsvådor! I Onsdags en aktningsoch anmärkningsvärd tillstymmelse dertill och natten till i går en verklig sådan. Keine Rul bei Tag und Nackt, sjunger Leporello, och det ser verkligen ut som resp. brandkårer, att nu icke tala om andra för dylika saker intresserade individer, snart skulle få skäl att instämma i samma tonart och som den småtreflige turisten skulle få rätt, som bland sina reseminnen gjorde följande lakoniska anteckning: Göteborg. kuriös stad, eldsvåda två gånger i veckan! Hvad den senaste eldsvådan vid Landsvägsgatan beträffar, så företedde den ett utmärkt vackert släckningsarbete, ovanligt, skulle vi tillägga, om detta vore ett epitet som kunde begagnas här, hvarest tvenne hvar för sig förträffliga brandkårer harmoniskt sammanverka för att förekomma all spridning af det törtärande elementet.