Göteborgsposten – 21 juli 1865, sida 2

WQ02—O? ;ä 5 6—— — Men hvarföre inbillar ni er, m:me, att lady Knollys hatar er? — Det ej vara inbillning, min dyra Maud. Ah, ha, nej! Mais cest toute une histoire — alltför ledsam att berätta er — nagon gång kanhända — och ni skola erfara när ni vara litet äldre, att det valdsammaste hat ofta uppkomma utan orsak. Men, mitt dyra barn, tiden gar ifran oss och jag maste kläda mig. Snart, snart! ni skynda till skolrumm t och jag komma efter. M:me hade sina toaletthemligheter och var synbarligen tör tillfället i stort behof att anlita dem, hvartöre jag bort till mina studier. till en del beläget unc och hade samma utsigt. fikna blick ut genom kusin Monica, hvilken gj Det rum vi kallade skolrummet var er golfvet af m:mes sängkammare Erinrande mig min guvernats nyönstret, såg jag ut och blef varse orde en hastig promenad fram och 2 8 tillbaka på terrassgangen. Det var naturligtvis henne m:mes blickar gällt. Jag hade blifvit mycket nyiiken och beslöt att när våra lektioner voro slutade uppsöka lady Knollys och göra ett ytterligare försök att upptäcka hemligheter. Under det jag satt lutad öfver mina böcker tyckte jag mig höra en rörelse utanför dörren. Jag misstänkte att m:me stod och lysnade. Jag dröjde en stund, väntande att få se dörren öppnas, men ingen kom; jag öppnade derföre plötsligt sjelf dörren, men m:me var hvarken vid tröskeln eller i förstugan. Jag hörde likväl ett prasslande och i trappan såg jag vecken af hennes sidenklädning då hon steg ned.