Göteborgsposten – 21 juli 1865, sida 2

(Insändt.) Till Christina Nilsson den 21 Juli 1865. Folket har ej sinne blott för Blodig bragd i vikingsfärd, Det med lika stolthet minnes Hjeltarne i sångens verld. En af höge sångargudens Gunstlingar Du också är, Derför nämnes Du med stolthet Derför är Du oss så kär. Nordisk vinternatt må hvila Ofver nordisk konst; likväl Finnes på dess himmel stjernor — Söderns folk dem minnas väl; De med undran se och tala Om de näktergalar från Kalla björnlandet i Norden, Der blott jättar bo och rån. -Kan väl sångens ande svälva Ofver Sveriges frusna jord, Frysa icke sångens vågor Bort uti den kalla Nord?4 — Så man talte — Ifrån Söder Utgår sångarn på sin färd, Endast derifrån gör sången Segerrunden kring en verld4, Då framvällde sångens toner, Rena som en engels sinne, Ljufva, underbara, trängde De i hvarje hjerta in. Och en verld i andakt dröjde, Lyssnande uppå Din sång. — Du för Sveriges ärva sjungit, Sjung så ännu mången gång! Och när hafvets vågor brusa För Din fot, Du minnes än Detta land, som har Dig fostrat Och Du längtar hit igen, Längtar till de kära ställen, Der Din första sång man hört, Forren Ditt namn på ryktets vingar Blifvit kring en verlisdel fördt. Folket Dig sin hyllning bringat: Du är denna hyllning värd, Folkets blickar sko lja Dig uppå Din sångarfärd. Ma Ditt land som konstnär blifva Jorden, — vi dock minnas väl, Att Ditt fosterland är Sverige: Du är vår! — Farväl, farväl! Ivar