Göteborgsposten – 21 juli 1865, sida 1

Detta var mycket af lady Knollys, hvilken hade stor smak för att råda sina vänner och vilja sköta deras affärer. — Jag har stor vördnad för instinkten, Austin. Jag tror att den ir sannare än förnuftet, och er såväl som Mauds instinkt äro båda emot mig, ehuru jag vet att jag har förståndet på min sida. Min faders korta vinterlika leende svarade. Kusin Monica kysste mig och tillade: varit min egen herrskarinna, att — Jag har så länge jag understundom glömmer att det finns sädane ting som fruktan och svartsjuka. Går du nu till din guvernant, Maud? XIV. Ovänskap. Jag begaf mig till min guvernant, såsom lady Knollys sade. Den obeskrifliga känsla af fasa som fattade mig hvar gång jag såg denna qvinna hade blifvit ännu djupare sedan sista nattens tilldragelse och förflyttad från instinktens och antipatiens område till den mera exakta kunskapens genom de små tecken till igenkännande och afsky, hvilka vid detta tillfälle visat sig i lady Knollys anlete. Den ton i hvilken kusin Monica frägat: Går du nu till din guvernant! och den besynnerliga allvarsamma och oroliga blick som åtföljde frågan, gaf mig mycket att tänka på, och det låg något egendomligt och kallt i hennes ton, liksom hade ett minne plötsligt förskräckt henne. Ljudet