Göteborgsposten – 20 juli 1865, sida 1

Lektor Blomstrand anförde, att då preste skapet icke har någon skyldighet att ansvara för innehållet af de kungörelser, som åt de för uppläsning öfverlemnas, och ett sådant åliggande, som ovilkorligen skulle blitva följden a en tillvällad eller erkänd rättighet att at er eller annan grund vägra sådan kungöreises uppläsande, när icke sarsknt lagstadgande der till kan föranleda, i en betänklig grad skulle öka presternas redan af dem alltför ofta öfver klagade bestyr och ansvar, så och då v. pa stor Svensson icke gittat att försvara sitt be teende med försummelse å ötverbefälh. sida at i rätt tid kungörelsen aflemna, kunde har (Blomstrand) icke srikalla honom, utan dömde honom att af konsistorium emottaga en skrift lig tillrättavisning och varning. Lektor Fagerberg sade, att då samvetsbe tänkligheter föranledt v. pastorns vägran at uppläsa kungörelsen, borde han intet annat va haft, än att antingen lyda lag och författningar eller nedlägga sitt embete. V. pastorr har derföre felat, då han gjort intetdera, och bör det utslag, som kommer att fällas, inne: hålla ett ogillande af nämnde pastors beteen de i frågan och en varning att framdeles fö slik felaktighet taga sig till vara. IH. I. biskopen anslöt sig förnämligast til kontraktsprosten Lindskogs motivering och för klarade sig icke heller anse, att v. pastoi Svensson kunde för sitt handlingssätt i dett mål fällas, tilläggande: Den samvetsbetänklighet, som tydligen ligger til grund för v. pastor Svenssons handlingssätt i dett: mål, känner jag vara delad af flere prestmän inon detta stift, äfveusom de grundsatser om Söndagen: helgd, som v. pastor Svensson i sitt senast afgifn: svaromål uttalar, äro såväl af mig som desse prest män erkända, och jag anser konsistorium, såsom vavande en domstol af töreträdesvis kyrklig karakter böra respektera ett på dessa betänkligheter grundad handlingssätt och icke gerna kunna, genom att fö detsamma meddela tillrättavisning, hos både prester skapet och folket framkalla brytningar inom kyrkan hvilkas följder man svårligen kan förutse. Hufvud sakligen på dessa sistnämnda skäl anser jag konsisto rium böra till fredande af samvetsfriheten och af kyr kans lugn strängt hälla på bokstaislydelsen af de lör fatwningar, hvilka jag i början af mitt votum åbero: pat, och i enlighet med hvilka jag upprepar det för klarande, att jag icke auser v. pastor Svensson kunns i denna sak bestraffas för embetsfel. På grund af denna votering blef v. på stor Svensson, såsom sagdt, frikallad från all ansvar.