XIII. Före och efter frukosten. Tidigt nästa morgon stod jag framför mitt favoritporträtt, mannen i chokoladfärgade rocken och kragstöflorne. Ofullständiga som kusin Monicas underrättelser om denna mörka och excentriska lefnadshistoria varit, voro do för mig allt. En själ hade inträdt i denna behagliga gestalt. Sanningen hade passerat förbi med sin fackla och ett dystert ljus upplyste för ett ögonblick detta gåtlika ansigte. Der stod roucgen, duellanten, och med alla hans fel äfven hjelten! I detta mörka öga glimmade passionens eld, på denna tunna, men välformade läpp läste jag det trotsiga mod som ville med vapen i hand tillkämpa sig rätt