Göteborgsposten – 18 juli 1865, sida 1

ej herre öfver vattnet. Sedan man långe hällit på mec pumpningen och utmattat besättningen, beslöt kaptener att lemna fartyget. Man nedfirade båtarne och besät ningen fick först gå i dem. Kaptenen, styrmannen kajutvakten och kocken skulle sist stiga i båten; mer under det de voro sysselsatta med att inpacka kom. passen, uren, papperen c., blefvo de förekomna och sjönko med fartyget omkring kl. 1 eller 2 på natten Vi qvarstannade tills dagens inbrott på samma ställe — tillade de sammansvurna — utan att se någon Natten var mycket mörk, utan månskenX, Olverensstämmelsen i uppgifterna gjorde, att man i Brest trodde på deras sanningsenlighet. Man skulle kanske aldrig erhållit kunskap om brottet, i händelse hr Aubert, broder till styrmannen och sjelf sjöman, icke fattar misstankar. Efter att hafva rådgjort med flera sjökaptener, skref han till justitieministern, för att begära en andra undersökning, i det han dervid hutvudsakligen stödde sig på den omständigheten, att kaptenen, styrmannen, kocken och kajutvakten qvarblifvit ombord på fartyget, tor att utrusta en båt, hvilket ej syntes tillförlitligt. En andra undersökning egde rum i Nantes, hvarest hamnfogden och kommissarien för sjöexpeditionen förhörde jungmannen Chicot. Dennes förklaringar voro ungefär desamma som de, hvilka afgåfvos i Brest. Vissa punkter syntes de båda tjenstemännen ej tillräckligt klara, isynnerhet nattens mörker i det ögonblick då fartyget sjönk. Från denna stund blef Chicot mycket missmodig, och då hans moder tillsporde honom om orsaken till haus sorgsenhet, svarade han, att han tänkte på sin kapten, som han hallit mycket af. Slutligen kunde han ej längre motstå; han bekände allt för sin mor. Denna skickade honom till ransakningsdomaren. Genast utfärdades befallning om de sammansvurnas häktning. Den ene, Carbuccia, arresterades i Marseille. Han hade i detta drama spelat en otäck roll; han var en af dem, som höggo in på kaptenen och styrmannen med sådant raser, att deras knissblad bojdes. En annan, Lenard, som tyckes ha varit hufvudanstiftaren, ble! häktad i Antwerpen eller Köpenhamn. Trepault greps i Havre. De neka alla, men man har hos dem funnit saker, hvilka tillhört styrmannen. Lenard fungerade under mordet på kaptenen såsom ogerningsmännens besäthafvare. Han sade: Låt honom gå, låt honom gå! och tillade hänskrattande, i det han kastade sig tillbaka: i vattnet, i vattnet!