Göteborgsposten – 18 juli 1865, sida 1

ni förklara det, hon nästan skrämmer mig. Jag är säker om att det ej är hennes afsigt, men det är verkligen så att jag är mycket rädd för henne. — Hon måtte vil ej slå er? sade kusin Monica, medan hennes ansigte öfverfors af en mörk rodnad, liksom af gryende vrede. — Oh, nej! — Ej heller misshandla er på något annat sätt? — Nej. . — Kan ni försäkra mig det på er heder, Maud? — Ja, på min heder. os — Ni vet att jag ej skall omtala för henne någonting som ni säger mig; och jag behöfver blott så känuedom om saken för att kunna göra ett slut derpå, min stackars lilla kusin. . — Tack, kusin Monica, hjertlig tack; men hon misshandlar mig verkligen icke. — Och hotar er ej heller, barn? — Nej, nej hon botar cj. — Och huru kan hon då förskräcka er barn? — Jag vet verkligen ej — jag till hälften skäms för att säga er det; ni skall skratta åt mig, och Jag vet ej om hon önskar att förskräcka mig. Men det är någonting spöklikt hos henne, eller hur? — Spöklikt — verkligen? Jag vet ej hvad jag skall tro, men något infernaliskt är det — jag menar att hon ser elak ut, inte sannt? Och jag tror verkligen att hon hvarken förkylt sig eller var sjuk, utan blott låtsade sjukdom för att hålla sig undan för mig.