Göteborgsposten – 17 juli 1865, sida 2

— Så, mademoiselle, ni har gift er, tyckes det, sedan jag sist hade äran att se er. Jag kinde ej igen mademoiselle under hennes nya namn. — Ja, jag är gift, lady Knollys; jag trodde hvar och en som känna mig hört detta. Mycket respektabelt gift, för en person af min ställning. Jag ej länge behöfva lefva som guvernant. Det ej vara något ondt deri, hoppas jag? — Jag hoppas det också, sade lady Enollys torrt, under det hon äfven med ett slågs mörk förvåning blickade i guvernantens blossande ansigte. — Jag förmodar ni har förklarat allting tillfredsställande för mr Ruthyn, i hvars hus jag fioner er? sade kusin Monica. — Ja, visserligen — allt hvad han önska — i sjelfva verket ingenting finnas att förklara. Jag vara beredd att svara på hvarje fråga. Låt honom fråga mig. — Mycket bra, mademoiselle. — Madame, om ni behaga. — Jag glömde — madame ja. Jag skall underrätta honom om alltsammans. M:me kastade på henne en spetsig och elak blick. — För mig sjelf jag ingenting ha att dölja. Jag alltid gjort min skyldighet. Hvilken vacker scen om alldeles ingenting, hvilka präktiga botemedel för en sjuk person — ma foi! huru mycket jag vara förbunden för denna så älskvärda artighet. — Så vidt jag kan se, mademoiselle — madame menar jag — är ni ej mycket i behof af läkemedel. Ert