Göteborgsposten – 17 juli 1865, sida 2

kallade sig Hedberg samt var från Svenljunga socken i Elfsborgs län, hade just varit den, som sökte uttaga skottet, det han förut sjelf borrat. Den arbetare, hvilken dervid stått honom närmast och som var närvarande vid förhöret, ehuru han också blifvit sårad, hade frågat hvad han skulle göra med det oafskjutna skottet, då han svarat att han skulle kratsa ut detsamma, men hade icke hunnit erinra honom om förbudet eller varna honom för faran, förrän skottet brann utaf. Gasen i tunneln hade dervid slocknat af lulttryckningen. En arbetare i inre laget — olyckan tilidrog sig i det mellersta — skyndade genast ut med ett ljus och fick se huru kamraterna lågo strödda omkring, Hedberg sjelf och en som heter Anders Johansson, hvilken blifvit illa skadad i hufvudet, men ännu lärer lefva, starkt blödande. På fråga, hvarför Hedberg tänkte uttaga skottet, svarade löjtn. Thorell att han troligen ville göra sig sprängoljan till godo, men att han skulle sjelf haft ringa vinst deraf, emedan den blifvit fördelad på hela arbetslaget, som består af 50 personer. Hela laget har nemligen visst betaldt för hvad som spränges, men derifran afdrages först kostnaden för alla åtgångna materialier. I anledning deraf framställdes det spörjsmålet om dylika försök förut gjorts, och då måste en af de hörda arbetarne bekänna sig skyldig till ett sådant; men han hade dervid begagnat sig af en trästick:, hvaremot nu döde Hedberg, såsom han sjelf hunnit omtala, innan han bortfördes, nyttjat en jernten och slägga.