Göteborgsposten – 14 juli 1865, sida 2

— Båttre än förtjena, mitt dyra barn. Tillräckligt bra. Det folket alla så goda mot mig, frestande mig med allting likt en fågel. Här är kafkk — mrs Rusk, panore fomme! för behaga henne söker Jag förtära litet. — Och är er förkylning bättre? Hon skakade långsamt på hufvudet, hvilket understöddes af hennes hand. Hon höjde derpå en liten suck och blickade med nedslagna ögon på mattan låtsande en intressant mattighet. — Je sens des lanitades i alla lemmar — men jag vara fullkomligt lycklig, och fastän jag lida jag vara tröstad och oblig des bontes, ma chere, que vous avez tous pour moi; och med dessa ord kastade hon en smäktande blick af tacksamhet på mig. Lady Knollys önskar så mycket att träffa er, blott för ett par minuter, ifall ni kan taga emot henne. — Ni veta les malades aldrig taga mot besök, svarade hon med ett slags orolig hiftighet och en ögonblicklig energi. Dessutom jag icke kunna samtala. Jag tid efter annan känne des douleurs de tåte — i hufvud och öra, högre öra, det stundom vara fullkomlig vånda, och nu just känna stort lidande! Hon grimaserade och jemrade sig med handen tryckt mot det angripna stället. (Forts.)