Göteborgsposten – 14 juli 1865, sida 1

embete, jemväl beträflande handläggning at egodelningsrättsärenden. Generalpoststyrelsen har d. 19 sistl. Juni beviljat postdirektören vid Göteborgs postkontors afdelning tör algående post G. Gjers tjenstledighet under 5 veckors tid, nak nadt från d. 17 d:s, samt förordnat kontors skrifvaren K. Zetterberg att postdirektörstjen sten under tiden förrätta. D. 10 d:s har generalpoststyrelsen bevilJat postinspektoren vid Wenersborgs postkon tor major E. Ericsson 6 veckors tjenstledig het, räknadt från d. 16 d:s, samt förordnat kontorsskrifvaren vid Göteborgs postkontor Uddo Zachrisson att under tiden bestrida post inspektorstjensten i Wenersborg. Valmöte i Stockholm. Hufvudstadens 4:de valdistrikt hade i Onsdags afton en sammankomst i Berns salong för att bestämma sig för kandidater till det stundande riksdagsmannavalet. Kretsens ene representant vid förra riksdagen, hr Aug. Blanche, öppnade mötet med några ord, hvari han erinrade deltagarne om vigten at förberedande valsammanträden, uttalade sin glädje öfver att det regniga vädret ej afskräckt allt för många af kretsens valmän att infinna sig samt uppmanade dessa att först utse en orförande. Härtill blet hr Blanche sjelf vald. Ordföranden anmodade nu de närvarande att yttra sig öfver frågan. Först uppträdde husegaren IHagström och bad deltagarne i mötet besinna, huru vigtigt det vore att välja riksdagsmän, om hvilkas öfvertygelse i representationsfrågan man kundo vara fullt säker, samt föreslog att profval skulle anställas. Fabriksidkaren Stråle yttrade sig sedan: ätvifvelsutan komme den nu instundande riksdagen atv blitva betydelsesullare än någon sedan år 1809. Man kunde vänta sig att inom borgarståndet den aldra största delen skulle understödja representationsreformen; dock hade tal. sig bekant, att äfven i detta stånd röster skulle komma att höjas mot detsamma. Angeläget vore derföre att se till, det atminstone hufvudstadens blifvande ombud vid riksdagen vore ifriga reformvänner. Tal. uttalade derpa sina egun åsigter i de vigtigaste frågor, som komma att bli föremål för den stundande riksdagens behandling. Hvad lörst angick frihandelsoch skyddssystemet ansåg tul., utt man icke borde alldeles burttaga tullarne. Pal gillade frihandelsprincipen och var rädd för en återgång till protektionism, ty, sjelf industriidkare, hade han i detta likasom i andra asscenden erfarit frihetens välgörande verkningar, men han ville att man ej skulle gå ulltför bradstörtadt tillväga. Hvad rikets finanser och ernvägar beträffade tyckte tal. att ju flera jerny nan kunde få, desto bättre. Jernvägarne vore viss igen i sig sjelfva mycket materiella, men bidrogo lock i hög grad till hastig andlig utveckling. Deras zagneliga nverkan på handel och näringar ansåg sig al. ej ens behölva påpeka. Vårt lands fördelar af le redan anlagda jernvägarne hade visserligen blifvit nycket dyrköpta, men detta förhållande flnve man i cke ringa mån tillskrifva det misslyckade sätt, hvarpå ernvägslänen blitvit upptagna. Frågan om en allnån nationalbeväyning borde, enligt talarens mening, agas i nogsamt ofvervägande och moget begrundandä hvarje representant. Hå ock irägan om Sjososvaets ordnande. Pill sist yttrade sig tal. angående orakerna, hvarför icke Stockholms riksdagsmän intagit let utmärkta rum inom representationen, som med äta borde tillkomma hufvudstadens representanter. Dessa orsaker voro, enligt talens rmenande, tvenne: pisten på kommunalanda, som hade sin grund i classoch ståndsskillnuden som här i staden vore tarkare utpräglad än annorstädes, samt den deraf värflytande bristen på håg och vilja hos utmärktare versoner att uppoffra sig för det allmänna bästa. Husegaren Ljungdahl begärde nu oidet och yttrale helt kort och godt att, som samhället vore sjukt ch isynnerhet hufvudstaden, der battongrätten ännu vällde, kunde man icke välja några lämpligare riksnän än kretsens representanter vid sista riksdagarne, wvilka man visste skulle göra allt hvad i deras förnåga stod, för att bota detta onda. Hr Hagström hemställde nu ånyo att profval kulle anställas. Innan man skred till detta, reste sig hr Blanche rån ordförandestolen och sade: icke är jag mycket öjd för att ännu en gång bli medlem af fyrständsiksdagen; jag har fått nog af att vara fjerdingsman vå gånger. Men flera vänner ha uppmanat mig att j alltför mycket lägga mig emot mitt återval. Jag ppoffrar mig gerna för allmänt väl; derföre, väljer han mig, så välan! ger jag mig på nåd och onåd; ..3 d 9fTAII—Bpcs— —D—