Göteborgsposten – 14 juli 1865, sida 1

under hennes glädtighet bidrog att gifva denna glädtighet ökad fart. — 5Sc så, ni får ej bli ond på gamla Monica, utbrast hon i det hon sprang upp och gaf mig en liten omfamning samt tryckte en hjertlig kyss på min panna. Kom alltid ihåg att er kusin Monica är en pratsjuk, elak gammal toka som håller af er, och blif aldrig förolämpad af hennes nonsens. Klädningen förfärdigades således efter en rådplägning af de tre trollkunniga systrarne — mrs Rusk, sade ni, och Mary Quince och ert eget visa jag; och så steg Austin in som Macbeth och sade: hvad ha ni för er? hvarpå ni alla på samma gång svarade: någonting utan namn! allvarsamt sagdt, min älskade, så är det alldeles oförlåtligt af Austin — er pappa menar jag — att låta er klädas och prydas efter dessa gamla qvinnors nycker — de äro ju gamla. Om de veta bättre, är det verkligen sataniskt af dem. Jag skall banna honom, ja det skall jag verkligen, min älskade. Ni vet att ni är en arftagerska och borde ej se ut som en harlekin. — Pappa har för afsigt att skicka mig till London med m:me och Mary Quince samt att sjelf följa med om d:r Bryerly säger att han bör göra denna resa, och då kan jag få klädningar och hvad jag önskar. — Godt, det var mycket bra. Och hvem är d:r Bryerly? Är er pappa sjuk? — Sjuk! oh, nej; han ser alltid ut på samma sitt. Tycker ni att han är sjuk, eller ser sjuk ut? frågade jag mycket ifrigt och ängsligt.