Göteborgsposten – 14 juli 1865, sida 1

ning af sina penningar, endast i sakens eger intresse skänkt föreningen ett penningebelop) af 100 rdr. Den årliga inbetalningen är 10 rdr, men på det så många som möjligt må kun. na ingå, har man beslutat, att hvarje medlem i stället för de 10 rdr kan lemna antingen litterära bidrag eller kompositioner till en nyårsgåfva, eller hålla populära föredrag — en timmas föredrag beräknadt till 10 rdr — likasom ätven skådespelarne, genom att biträda vid aftonunderhållningar, samt målare och bildhuggare genom inlemnande af konstsaker kunna afbetala sina årliga tillskott. Styrelsen tänker anordna aftonunderhållningar och bortlotta de inkomna konstsakerna, och den har i dessa dagar erhållit tillåtelse af vederbörande myndighet att årligen föranstalta en dylik bortlottning. Härvarande muraregesäller ha en längre tid varit missnöjda med sin åtnjutande daglön, hvilken, enl. deras förmenande, är för låg och isynnerhet i år varit alldeles otillräcklig, för att endast någorlunda ersätta den förlust de lidit genom arbetets nedläggande under den stränga vintern. Efter det flera försök till en muntlig öfverenskommelse med mästarena misslyckats, inställde samtlige härvarande murarearbetare i Lördags sina arbeten och tvungo sålunda arbetsgifvarne att taga frågan under förnyadt, allvarligt öfvervägande. Resultatet häraf har varit, att mästarena i går genom en skriftlig öfverenskommelse förbundit sig att återinföra den år 1855 för ackordsarbete gällande taxa samt förhöja arbetslönen med 8 skilling om dagen. Bland litterära nyheter, som väntas med det snaraste skola utkomma, kan nämnas Ti Aar af en Opdagelsesbetjents Livv. Boken, som skall vara skrifven af en den äldre polisens tjenstemän, skall helt säkert på grund af sin titel och sitt sannolikt pikanta innehåll finna strykande afgång. Hjembek, stortjufven, som alltjemt är samtalsämnet, skall under sitt förra vistande i straffanstalterna ha upptört sig förträffligt. Man beklagar, att han af omständigheterna lät sig afledas från sin plan att utvandra till Amerika, ty hans skicklighet i många riktningar skulle säkerligen skaffat honom god framtid, om det i öfrigt varit honom möjligt att hålla sina onda lustar i tygeln. Under sin strafftid har han t. ex. väft en matta, hvarå man ser en framställning af striden vid IIelgoland, vartill en medfånge lemnat teckningen, och personer, som sett denna matta, kunna ej tillräckligt prisa det utmärkta arbetet. —