till en uthusvind stå öppen. Dit upp bär en ruskig trappa, vi komma in, rummet, såsom det nu kallas, är icke stort eller väl ombonadt, men man har tillräcklig plats och utanför står en hel rad af vackra lindar och lönnar. Der bo blott två frontimmer. De sitta med stickstrumpan i hand och framför dem står den i sorg och glädje oumbärliga kaffekoppen. J. hör ej hvad de säga, men deras tankar synas v upptagna af annat än eld och brand. När man går öfver Vestra bron, träflar man straxt på ett vackert ställe, Woxnäs, tillhörigt general Malmborgs arfvingar. Här bor landshöfdingen och dessutom hafva flera samiljer der fått tak öfver hufvudet. Längre bort ligger Sandbäcken. På sjelfva egendomen hafva så många som möjligt blifvit inqvarterade och åtnjuta der, som på andra ställen, den största omvårdnad. På ett under Sandbäcken lydande torp, beläget norr om herregårdsbyggnaden, har en snickare:amilj slagit sig ned och midt emot i förstugan har man inredt det tryckeri, på hvilket Nya Wermlands Tidningenutgifves. I nägra hus der bor en kakelugnsmakare, som ej försummat att sätta ut sin skylt, skrifven på papper. Alla gå framtiden modigt till mötes, alla vilja arbeta, och en befolkning, som gör detta, förtjenar väl den största uppmuntran. Jag såg ingen verkligt modfäld, hörde ingen klagan; deremot träffade jag många, som tyckte, att de vaknat till nytt lit och att det just nu vore tid att åvägabringa något stort. Det förundrade mig mycket, att jag efter en sadan olyckshändelse icke såg en enda ga omkring och tigga eller begära någon hjelp i sin nöd. liksom det torde höra ull sällsyntheterna att under eldsvadan ingen förmärktes i öfverlastadt tillstånd oaktadt bränvin ej saknades och var att få på krogarne, om icke på annat sätt, under pretext att rädda, såsom det brukas på vissaaställen. Rörande inqvarteringen är det för en åskådare ovilkorligen mest omvexlande att gå omkring och se de hushåll, som satt sig platser anvisade i tälten vid Expositions-byggnuaden. Der råder ett ordentligt fältlit, sas: än truppen är något olik den man plågar fiuna på lägerplatser. Utanför tälten ligga barn och leka, några skrika älven; husmodern lagar maten, pigan håller på med tvätten, allt går till som om de voro hemma i sitt hus Afsven en och annan firetagsam person har här etablevat rörelse. Vid ena ändan af tältgatan har en barberare öppnat fältskärsstuga, som här gör mera skäl för namnet än fordom i staden. Han har skickat hustru och barn ut på landet, men sjelf stannat qvar. Man rakas och klippes lika väl i detta tält som i Stockholm, kunder fattas icke och mannen tyckes vara vid godt mod. Hvar och en, hvars yrke sådant medgilver, har börjat på nytt och genom annonsor unuerrättas man hvar den eller den träffas. Annonsoerna uppspikas på hypotekshuse:. Der bedjes om uppgift hvar den herru eller frun bor, der står att läsa: Undertecknad, X. bor tills vidare på Nya Iläktote, -XJ. träffas alla dagar på Lasarettet o. . v Det räder minsann icke ovesksamhet, ingen lägger armanne 1 kors. Som bevis härpå kan älven nämnas, av fru Möller, restauratrisen på krimurareiogen, som sjelf vid eldsvådan var på Trossnässalt och tått större delen al sin mobilier uppbränd, redan kommit sig i oruning i varmbadhuset vd Vestra bron. Hon har utanför på gården uppslagit tält och de, som nödgas uppehalla sig i Karlstad, kunna der få allt hvad de önska i mat och dryck. Alven utanför staden tinnas tvenne värdshus, Herrgarden? och -Attkantens. der man serveras väl och till billigt pris. På det förra stället är kanske den störrsta inqvarteringen; jag hörde uppgifvas att omkring 100 personer bu der. Det omtalades, att en och annan redan var betänkt på att bygga. Nagra funderade på att anlägga wpgelbruk, andra mekanisk snickareverkstad m. m. Med ett ord, der se vi ett dugtigt, arbetssamt, energiskt folk och Karlstad kommer säkert att ganska snart uppstå i en förskönad form, så vida det förblilver residens, och någon anledning att antaga dess förflyttande finnes ej, i tall det, som man vill hoppas, tär byggnadslan, och i främsta rummet om jernbanan kommer att dragas till Karlstad, hvilket man äfven bör taga för gilvet, då of alla afgifna förslag rörande Jernvagens dragande genom Wermland de flesta tala för Karlstad. W ermlands-Posten skritver d. 7 d:s: Att en hel stad kunnat så toialt ödeläggas midt på dagen och under för öfrigt vacker väderlek, är annu efter händelsen knappast möjligt att tro. Det ser ut som skulle stadens innevånare helt och hallet ofverlemnat allt att gå sin gang som det bäst ville, men detta var icke händelsen. För det första upptäcktes elden för sent att med hopp om sramgang kunna begränsas inom stället der den utbröt, ty det inskränkta gardsutrymmet liknade mera en korridor än on gardsplats, hvilket olyckliga förhållande nästan uteslutande kunde gälla för hela staden; för det andra var, i anseende dertill, att årets nattvarasungdom samma dag för första gången skulle begå nattvarden, en ovanligt stor folkmassa sörsamlad i stadens kyrka, derigenom brist på folk, men ännu mera på vatten länge gjorde sig gällande och hvarigenom elden fick en sadan utbredning att vattnet från de icke serdeles starka sprutorna nästan intet förmådde, De bekanta patenterade kassaskåpen hafva visat 30 QO — —