Göteborgsposten – 11 juli 1865, sida 1

ONKEL SILAS eller Svedenborgarens Testamente. Öfversättning från Engelskan. VI. En promenad i skogen. Då jag nalkades grafhvalfvet kom jag, jag kan ej säga hvarföre, att se mig om och fann till min förvåning att m:me grimacerade åt mig med en gemen hånande förvrida ning af ansigtet. Hon låtsade att ha fått ett anfall af hosta. Men detta hjelpte ej; hon såg att jag kommit på henne och skrattade högt. — Kom hit, dyra barn. Jag just tänka efter huru narraktigt allt detta är — grafepitaf. Jag tror ej ville ha något — intet, intet epitaf. Vi först tro dem vara de dödas orakler och sedan finna dem de lefvandes dårskap. Så jag föraktar. Tror ni att ert hus Knowl den nere är hvad man kalla besökt af spöken? Hvad? yttrade jag rodnande och bleknande. Jag kände Y Forts. fr. N:o 155.