Göteborgsposten – 10 juli 1865, sida 2

Fran Utlandet. Den behandling, som i Amerika negrerna nödgas utstå af såväl Nordsom Sydstatsinnevånarne, är egnad att framkalla en storm af ogillande och beklagande. Ilar nordregeringen en gång bragt sakerna dithän, der de nu befinna sig, är det äfven hennes pligt, att tillse, det de forna slafvarne icke fått sitt förra beroende förhållande utbytt mot ännu gräsligare pinanden och rent af slagtande. Det är upprörande skildringar, som nå oss från andra sidan Atlanten, och i Sydstaterna råder ett verkligt barbari. En resande från Alabama berättar, att han påträffat negrer med afskurna näsor och öron eller på annat sätt stympade, och tillägger, att slafegarne af raseri öfver sina torna negrers befrielse begått dylika dåd. Morden på de svarta äro så talrika, att man knappast mera tager notis om dem. I Nord-Carolina uppmanade en svart sin f. d. husbonde, att gitva honom den del af hans jord, som han, efter hvad man sagt honom, skulle vid sin frigifning erhålla. I stället för svar lät ex-herren genast upphänga honom i närmaste träd, på det lusten tör dylika tordringar en gång för alla skulle honom betagas. Dertill kommer, att presterna och de frigifna officerarne örverallt intrigera mot nordregeringen; våldsgerningarne och råheterna bli såmedelst med hvarje dag värre, isynnerhet som nordregeringen ingenting gör deremot. Under det sålunda ett förfärligt upplösningstillstånd råder i Södern och negrerna der lida förföljelser större än någonsin, synes det besynnerligt, att nordregeringen alltmer och mer minskar sin armå, utan att bry sig om att sända trupper till Södern, för att öfvervaka förhållandena derstädes och gifva den svarta befolkningen kraftigt skydd under lagen. Det är ej nog med att befria, den skyldighet åligger äfven, att göra befrielsen ordnad, annars skapar man blott en anarki — och anarki är värre än allt. Ett amerikanskt skepp Nelson med 450 passagerare ombord har brunnit upp. NewYorkerångaren Lasayette har upptagit 44 at de skeppsbrutna. En dödgräfvare i Nashville, Tennessee, har under det 4-åriga borgerliga kriget jordat 12,284 unionssoldater och hos unionsregeringen anställda, 8,000 sydsoldater, 10,000 flyktingar från Södern, vidare skickat 3,500 nordsoldater vid Marfreesbroo och 5,000 lik till deras anhöriga; inalles 38,784. Kejsar Napoleons nya bok öfver Algeriet är nu spridd. Den är på följande sätt indelad : Frankrikes politik i Algeriet. IL Araberna. 1. Arabernas beklagansvärda ställning. 2. Infödingarnes behandling. 3. Länderier. 4. Skatten. 5. Ockret och stammen. 6. Rättvisan. 7. Ofversigt. Föreslagna åtgärder. I. Kolonisation. 1. Allmänna regler. 2. Handelsfrihet. 3. Kolonisternas nedsättningar. 4. Europeiska medelpunkter. 5. Koncessioner. 6. Svårigheter för invandringen. 7. Städernas utveckling. 8. Förvaltningens förenkling. Föreslagna åtgärder. III. 1. Truppernas uppställning. 2 Makser. 3. Beskattning af Såharaöknens stammar. 4. Mobila härafdelningar. 5. Arabiska byråer. 6. Europeisk milis. 7. Turcos. 8. Spahis. 9. Hästafveln. 10. Befästningar. Föreslagna åtgärder. Ofversigt. Här några utdrag ur denna särdeles märkliga broschyr: Frankrike är sedan 36 år i besittning af Algeriet. Denna eröfring bör för detsamma i en framtid vara en tillväxt i kraft, men icke någon orsak till svaghet. För att så skall ske, är det oundgängligt nödvändigt, att på denna afrikanska jord bilägga rivaliteterna och upprätta enhet i intressena. Algeriets regering befinner sig emellan tvenne stridiga systemer: det ena fordrar den europeiska kolonisationens utvidgning, det andra försvarar infödingarnes heliga rått; och dessa båda meningar bekämpa hvarandra på det häftigaste, i st. f. att till allmänt bästa komma öfverens. Algeriets befolkning är på följande sätt sammansatt: muselmän 2,793,334, europer 192,346, arme 76,000; detta land är således på samma gång ett arabiskt konungarike, en europeisk koloni och ett fransyskt läger. I. Arabernas beklagansvärda ställning. — Denna skrigiska, intelligenta, visserligen oroliga, men inför myndigheten böjliga nation förtjenar hela vår uppmärksamhet. Eftersom den räknar nära 3 millioner menniskor i Algeriet och mer än 15 millioner uti de andra delarne af Afrika och Arabien, råda klokheten och menskligheten, att stämma dem gunstigt emot oss; detta tillråder äfven politiken. Frankrike, som öfverallt sympatiserar med nationalitetsidcen, kan verldens ögon icke rattsardiga det beroendeförhallande hvari det nödgats hälla det arabiska folket, om de icke låter detsamma deltaga i civilisationens vålgera förskaffa det en bättre existens.