Göteborgsposten – 6 juli 1865, sida 1

al 1018 ÅH r:i::: ÄÄ656. Nilsson snedt emot Kusttorget samt hos P. Bengt — som berättas vara öfverflyttad på svenska af direktören för K. M:ts hosfkapell och spektakler, frih. E. v. Stedingk, lärer utmärka sig för en liflig och omvexlande handling samt en särdeles qvick och sprittande dialog, späckad med uddiga infall. Såväl denna omständighet som nöjet att i ett större stycke få njuta af de utmärkta artisternas förträffliga samspel! skola säkerligen bidraga till att förskassa åskådaren en särdeles njutningsrik afton. Orkesterkonserten i Trädgårdsföreningen i går afton var oaktadt den något mulna väderleken talrikt besökt, ej underligt då allmänheten under så lång tid varit i saknad af musiknöjen i fria luften. Trupptransport. Norska kadettkåren anlände igår e. m. med bantåg från Wäårgårda och skulle som i natt asgå med norska postångfartyget till Kristiania, hvilket äfven kommer att medföra flera af de norska officerare som bevistat storlägret på Axevalla. Göteborgs ensk. bank har nedsatt, att gälla från d. 7 dennes, utlåningsräntan från 7 till 6 2 proc. och diskonton för långa vexlar från 62; till 6 proc. Branden i Karlstad. Ångf. Uddeholm som i går e. m. anlände hit från Karlstad medförde största delen af de härifrån till Persmessan afreste affärsmännen hvarföre vi idag äro i tillfälle att meddela följande af ögonvittnen iakttagna närmare detaljer rörande den förfärliga branden. Elden utbröt kl. omkring !; 12 sistl. Söndags förmiddag i hattmakare Zetterbergs vid Skepparegatan belägna hus, hos en derstädes boende bagare Eriksson derigenom att ved och stickor som blifvit till torkning upplagda å en ugn, hvartill spjellet var tilldraget, af hettan itändes. Under en temligen stark blåst spred elden sig med förfärande hastighet. I domkyrkan pågick just högmessogudstjensten, hvilken naturligtvis afbröts så fort klämtningarne började ljuda från tornet. Ötver Skepparegatan och den paralellt med denna löpande Tingvallagatan utbredde sig elden förtärande allt i sin väg till torget der, som förut nämnts, lågorna fingo ökad näring genom de der uppförda marknadsstånd och utbergade möbler och vid 2-tiden på e. m. stodo alla vid torgets fyra sidor belägna hus, bland hvilka befunno sig trimurarologen, residenset och rådhuset i ljusan låga. Uti det sistnämnda hade vid brandens början flera varulager blifvit inbergade, hvilka skyndsamt och så godt sig göra lät måste undanbergas till det vid elfstranden belägna Salttorget. Vid sprutorna arbetades under hela denna tid oförtrutet och såväl stadens innevånare som de många resande sparade ingalunda några ansträngningar för att om möjligt dämpa elden. Detta var dock icke tänkbart, ty dels voro brandredskapen otillräckliga, sprutorna tunga, af töråldrad konstruktion och svåra att transportera från en punkt till en annan och dels fick elden med ens en sådan utsträckning att det behöfts oändligt större arbetsstyrka för att kunna operera på flera håll. Qvinnorna biträdde i sin mån och kanske jemförelsevis raskast och med största själsnärvaron såväl vid vattenlangningen som bergningen. Som ett bevis på detta senare kan antöras att en tung kassakista ur handl. Bergs lokal utbars och räddades af tvenne behjertade fruntimmer tillhörande den bättre samhällsklassen. Då man slutligen måste uppgifva allt hopp att kunna rädda mellersta delen af staden koncentrerades de krafter som förefunnos för att söka rädda den vid elfven belägna stadsdelen. Här var äfven en vigtig punkt att söka bibehålla oskadad af lågorna, nemligen den öfver Klarelfven ledande Vesterbro, medelst hvilken staden åt detta håll hade sin enda förbindelse med landsbygden. En spruta placerades derföre vid den åt staden vettande broändan, langningskedjor formerades och ehuru af den förfärliga hettan brokanterna (bron är uppförd af jern och trä) på sina ställen voro svedda hade man kl. vid 7 å 8-tiden c. m. ingen vidare fruktan att hysa tör denna punkt och Arv