Göteborgsposten – 4 juli 1865, sida 1

— ——UäSär;:— — stå i Europa eller någon politisk situation inträffa, hvilken kunde kräfva vårt deltagande, måtte stå alldeles handsallna och utan tillräcklig förmåga att utan vidlyftigare förberedelser genast kunna deltaga i kampen. Det är en ojäfvig sanning, att vårt land måste vara betänkt endast på försvar, icke på anfall. Men hvem kan beräkna händelsernas vexlingar och säga, att icke den stund kan komma, då det bästa försvar just är ett i rätt tid gjordt anfall? Gustaf III anföll Ryssland, för att försvara sig. Detta hans krig räddade på sin tid Sverige från styckning. Hvarje sådant anfall får dock endast vara af den natur att det göres för törsvarets skull, icke i och för ett anfall. Då vår ställning är sådan, är det ätven naturligt, att vi måste ha vår armå så organiserad, att den kan på möjligast korta tid stå redo att begagnas. Den är liten, men just derför måste den vara väl organiserad och utrustad på det mest tidsenliga sätt, dervid man tillgodogjort sig alla de uppfinningar som i denna riktning under sista decenniet gjorts. Det är en fullkomlig dårskap att tro, det närvarande politiska ställning i Europa verkligen bebådar fred och längre tids lugn. Få om någon tro väl i själ och hjerta derpå, om de än föra fredstalet på läpparne. Den politiska himlen är molnhöljd och lutten nästan öfvermättad med elektricitet, så att utbrott af åska och oväder när som helst kan följa. Det är derföre pressens pligt, att snart införa detta ämne i den allmänna diskussionen, på det uppmärksamheten må fästas å nödvändigheten af denna angelägenhets ordnande, medan tid ännu är. Gäller någonsin ett för sent, så är det i frågan om ett lands försvarsställning. För några dagar sedan meddelade vi en sammanfattad redogörelse för sjoministerns förslag till ombildning at vårt sjöförsvar, hvilket förslag på visst sätt är en återgång till sjövapnets ordnande efter Gustaf III:s mönster, innan stora flottan och skärgårdsflottan sammanslogos. Samtidigt med detta förslag har i bokhandeln blifvit synlig en anmärkningsvärd broschyr med titel: Några tankar angående svenska armeens organisation, hvilken förtjenar att allmänheten med densamma sysselsätter sig. Af flera tecken framgår, att dess förf,, som af några uppgifves vara H. M:t konungen, af andra krigsministern, varit med sjöministerns förslag nära förtrogen, så att man väl kan sluta till att broschyren förskrifver sig från högre ort. Utan att vilja obetingadt ansluta oss till förf:s mening i åtskilliga punkter, anse vi oss dock böra gitva allmänheten del utaf densamma, och meddela vi derför här en sammanfattad redogörelse för bokens väsentliga innehåll: Efter att ha anställt några mera allmänna betraktelser öfver nödvändigheten för ett mindre land att ha sin armå väl disciplinerad och organiserad uti farans stund, uppställer förf. genast frågan: är Sveriges krigsmakt redo att när som helst uppträda till landets försvar? — och besvarar den sjelf med ett lika öppet: nej! Utgående från grundsatsen, att svenska beväringsmanskapet bör närmare införlifvas med stamtrupperna, tager han i närmare betraktande törst CANYWUIIUUMnmAnna