Göteborgsposten – 1 juli 1865, sida 2

llvarjehanda. Också en björnhistoria. En fransk resande, som nyligen kommit hem från Konstantinopel, berättar följande, som han påstår sig ha hört af ett ögonvittne. — En fransman uppehöll sig för några år sedan i Konstantinopel; han var något musikalisk och uppehöll sig lång tid genom att biträda vid teaterföreställningarne i ministerhotellerna i Pera. Slutligen var han dock alldeles blottställd på lifsuppehälle; emellertid uppfann han snart ett medel, hvarigenom han åter kunde komma till penningar. Han kände en annan fransman, hvilken liksom han sjelf uppehöll sig i Konstantinopel för att söka draga sig fram och som likaledes var musikalisk. Med-denne ingick han en öfverenskommelse, sydde honom in i en björnhud, stoppade hampa i nosen och förde honom derpå vid en kedja genom staden. Björnen dansar, utför alla slags konststycken och — hvad som uppväcker den största sörvåningen — spelar på klaver. Detta väcker uppseende. Ryktet om det vidunderliga djuret kommer för sultanens öron och han låter föreställa björnen för sig, Djurct gör sina konster och spelar klaver, hvilken musik förevisaren ackompagnerar på violin, och förvånar alla tillstadesvarande med sin konstfärdighet. Sultanen finner så mycket behag i björnen att han absolut vill köpa den. Forevisaren ursäktar sig, han kan icke skilja sig vid sitt djur. Men sultanen står fast vid sin uppmaning och slutligen tänker fransmannen: Mig kan det icke skada, min kamrat kan icke straxt tala, då hampan tilltapper munnen, emellertid får jag ponningarne och försvinner — kort sagdt handeln blir afslutad. Han begär 500 piaster, får summan och går. Nu är björnen ensam med turkarne, hvilka sätta mat framför honom, som han emellertid icka rör. Han skall åter börja spela och göra konster; han gör så till en tid, men vill icke mera, får så stryk och börjar på nytt. Slutligen har man sett nog; björnen skall föras till menageriet. Ett par turkar erhålla ordres att bortsöra honom. Nu börjar den falske björnen på att öfvertänka huru det skall gå honom då han kommer i menageriet: och så hans kamrat sedan, hvilken är