Göteborgsposten – 29 juni 1865, sida 2

tillbragt en del af aftonen med munken Jacquot och grefve Eric de Crtvecoceur. Men grefve Eric hade aflägsnat sig på en timma och då han återkom syntes han orolig och rynkade ögonbrynen. — Hvad är det åt er grefve? frågade hertiginnan. — Madame, svarade herr de Cråvecour, jag tror att ni löper en fara. Hertiginnan höjde på axlarne. — ämnar ni tillbringa natten i Louvren? — Nej. Grefven andades åter. — Åh! så mycket bättre! sade han. — Hvarför gör ni denna fråga? — Emedan jag tror att ni har en fiende i Louvren. — Louvren tillhör oss — Må vara! men vi ha en fiende der. — Hvem skulle det vara? — Ni erinrar er den der satans karlen som skaffade oss så mycket att göra för fem år sedan i de Rochibonds hus? — Ja, Mauvepin, konungens narr. — Precist. Nåväl! han är i Louvren. Hertiginnan höjde på axlarne. — Jag tror ni förlorat förståndet, grefve, sade hon: Mauvepin är död: Mauvepin är död. — Är ers höghet säker på det? — Jag har alltid hört sägas så. — Han lefver, madame.