Göteborgsposten – 28 juni 1865, sida 2

samtal med herr Paterne, konung Carl X:s kappellan och blifvande erkebiskop i Paris. Herr de Crevecoceur hade fördjupat sig i de mörka vator som omgifva kyrkan St. Germain-VAuxerrois. Hvad Mauvepin angär, befann han sig, såsom Vi nyss sagt i Louvren, dit han hade inträdt klädd i sin munkkåpa. Sedan man gjort en kardinal till konung af Frankrike hade nemligen Louvren förlorat något af sitt krigiska utseende. Den nye konungen hade ännu hvarken gardes trupper eller Schweitzare; det var borgargardet som vakade öfver honom. Garfvare, klädeshandlare, kryddkrämare i grofva Jackor, med kaskar af alla möjliga slag, den ene beväpnad med ett slagsvärd, den andre med en hjullåsmuskött gjorde vakt på gårdarne och öfverfyllde trapporna. Kyrkans tjenare hvimlade för öfrigt i den ädla kungliga byggnaden. Det var blott diaconi, subdiaconi och archidiakoni som korsade hvarandra i den kammare som beboddes af Paterne, hvilken nu blifvit en stor man. Munkar af alla möjliga färger smögo omkring i salarne. Insvept i en dominikanerkåpa hade således Mauvepin ingen svårighet för att gå in och ut i Louvern. Konungens före detta narr skulle således ha varit tokig, om han föreställt sig att man fäste uppmärksamhet vid honom, och han var långt ifrån att föreställa sig att grefve de Crövecoeur bemärkt hans aflägsnande och återkomst. Maurepin var således hos Paterne. — Huru mår konungen? frågade han. — Hvilken konung? frågade Paterne, som blifvit smickrare och visade sig artig mot Mauvepin.