Göteborgsposten – 27 juni 1865, sida 2

nungen af Nararra kan hoppas så ärfva honom, skulle det kunna hända att han återvände till Navarra. — Utan att belägra Paris? — Sannolikt. Men det skulle också kunna hända att han gjorde anspråk på thronen för egen räkning. — Han är hugenott. Jag fruktar honom icke ... — Må vara att han sjelf ej är att frukta som tronkandidat; men han är att frukta, madame, om han gör sig till Valois bundsförvandt. — Men om Valois doge? ... anmärkte hertiginnan för andra gången. rik de Crrecoeur betraktade henne med rysning. — Grefve, fortfor hon med ett förskräckligt lugn, erinrar ni er den lille munken? — Jacquot? ja, madame. — Hvad har blifvit af honom? — Man har på er befallning sedan fem år tillbaka hållit honom inspärrad i dominikanerklostret. — Han bör nu vara helt och hållet vansinnig. — Jag tror det. Men ... Grefro de Crårecocur betraktade hertiginnan af Montvensier med ett slags förakräckelso. — Grefve, fortfor hertiginnan, svara mig på en sak. — Tala, madame. — Har ni ej sagt att ni alltid skulle lyda mig? — Jag har sagt det, madame. — Utan invänningar? Eric bugade sig under tystnad. avta NY