Göteborgsposten – 27 juni 1865, sida 1

2—74AA —————— —— Men, utbrast IIenrik III, förste prest som kommer för att läsa sin messa skull öppna för henne. — Det har ingen fara. — Jag är af konungens åsigt, sade Criilon. Mauvepin började skratta. — Sire, sade han, jag står på mycket god fot med kyrkoherden i Saint-Germain VAuxerrois. — Ah! så mycket bättre för dig — Han är min vän, och hvad mer är han är ers majestät tillgifven. — I så fall skall jag göra honom till biskop. — Godt! vänta ... Det finnes under kyrkan ett grafhvalf der konung Henrik V låtit begrafva en engelsk ädling, grefve de Paimbocuf. — Jag har hört talas om det, sade konungen. — Detta grafhvalf, fortfor Mauvepin, är beläget under högaltaret, af nära sextio fots djup och omgifvet af fem fots tjocka murar. Man nedstiger i detsamma genom en trappa som döljes af en sten i gallret på ett af sidoskeppen. Denna trappa har ej mindre än åttiosju steg. Då man stigit ned för trappan kommer man till en jernport som är försedd med tre fjederlås och tillslutes af sig sjelf sedan man stigit öfver tröskeln till densamma. — Och det är dit du vil föra henne ...? — vänta, Sire. Tillvoron ef detta hoalf är endast känd af kyrkoherden i Saint-Germain, hans biträde och mig. — Huru har du fått veta det? — Emedan kyrkoherden är min vän.