Göteborgsposten – 27 juni 1865, sida 1

2V-—— — —— — hvilka flera autoriteter uppgifvit skulle finnas tillgängliga i Södra staterna, icke ens 1 million kan uppdritvas, och att nästan ingen bomull är planterad. Bekrättelse härå lemnar ett igår ingånget bref till ett hus härstädes trån dess filialatdelning i Charleston. Då härtill lägges den höga beskattning som af unionsregeringen lagis på export al bomull, är det insedt hvarföre vi åter hafva höga bomullspriser och hvarföre desamma sannolikt komma att ega bestånd under årvu lopp. Romiten för insamlandet at bidrag till nödställda arbetare inom Lancashire hade i förgår sitt sista sammanträde, hvarvid upplystes, att sedan amerikanska krigets början inom England insamlats 1 million pund sterl., hvarjemte sammanlagdt 275,500 X insamlats inom Europa, Asien, Afrika, Amerika och Australien. Med dot närvarande låga diskontot af 3 proc. ökas dagligen antalet ar aktiebolag, alla med limiteradt kapital och ansvarighet. Bland dessa har isynnernet ett väckt uppseende och låtit mycket tala om sig. Det är nemligen 3 köpmansfirmor i London, hrr Robinson Pleming, hrr Redsern, Alexander Å C:o och her Lane IIankey Å C:o, hvilka förenat sina krafter och bildat ett bolag för bedrifvande at handelsaffärer med E I, 500,000 kapital. De resp. firmornas associöer qvarstå som direktörer i bolaget. Kapitalet lär redan vara subskriberadt, ätminstone på papperet, men huruvida de 3:ne firmornas s. k. gool will — hvilket icke får med tillhjelp at engelsktsvenskt lexikon öfversättas: valvilja — tillsammanlagd är värd 375,000, hvilken summa de erhålla af bolaget tör sina rättigheter, torde vara tvifvel underkastadt och fordra närmare upplysning för den, som ämnar blifva aktieegare och icke direktör. Inne på kapitlet om aktiebolag och direktörer föres tanken ofrivilligt till våra svenska jernvägsbolag, hvilka icke kunna, i likhet med de engelska, den ena dagen annonsera bolagets bildande och den nästa afsluta aktietekuingen, utan hvilkas kapitaler bestå at hela den omgitvande betolkningens, osta med möda under många år hopsamlade besparingar, de der i flera full med uppotfring lemnas för den goda sakens skull. Då de svenska bolagens direktörer icke, såsom här, äro sjeltvalda utan genom omröstning utses bland aktieegarne, skulle det synas som om de borde vinnlägga sig om att få arbetet utfördt med så mycken bespariag som möjligt och icke låta någor slags intresse få intiuera på de beställningar som för bolagens räkning göras i England. Så är dock icke alltid fallet. Några at jernvägsbolagen i södra Sverige hatva vid flera villtällen betalt mer än som beböfdes för jernvägsskenor och annan materiel. Orsaken är törnämligast att söka i direktörernas personliga okunnighet om marknaden bärstädes samt deras forsarmgssätt att använda kommissionärer som äro alldeles främmande för dessa slags affärer och hvilka, ehuru i ötrigt ytterst respektabla och utan tvifvel mycket hemmastadda i hvad rörer socker, bomull och dyl. dock icke kunna ett, tu, tre sätta sig in: räls-marknaden, än mindre bedöma priser å annan materiel eller dess beskaffenhet, hvartill speciel kännedom erfordras. Såsom bevis härå torde, bland flera andra inträffade tall, kunna så anföras följande: Ett skånsk jernvägsbolag inköpte år 1864 räls efter et pris at 8 5 sh, ett annat skånskt bolag samma är till Å 7 15 sh., båda genom olik: agenter i Lonuon, hvilka beräknade 2 proc kommission på inköpen. Uddevalla-IIerrljungbolaget köpte är 1864 lättare och i propor tion dyrare räls till Å 6 15 sh. och betalt en agent i Manchester 1 proc. kommission pi inköpen. Att räls voro dyrare i början än sslutet af år 1864 kan visserligen icke lörne kas, men ett hus hemma i dessa slags affäre skan dock alltid lättare bedöma marknaden oci ratta tiden tör inköp samt köpa till billigar I priser. Vidare var kommissions-arvodet fö de skånska banorna dubbelt emot för Udde Halla banan och detta oaktadt de flesta skån