Göteborgsposten – 26 juni 1865, sida 1

— Mycket till och med; än sedan? — Och utan att precist vara vacker ... har jag dock något pikant i mitt utseende ... — Godt! vidare? — För fem år sedan räddade jag ers majestäts lif. — Det är sannt, jag erinrar mig det. — Detta har dock ej hindrat mig att uppnå tjugoåtta års ålder, Sire. — Jag är icke lika mäktig som Josua, min vän. Jag skulle ej kunnat få solen att stå stilla och följaktligen ej heller tiden ... — Medgifves, Sire, men ers majestät skulle kunna ersätta mig förlusten af mitt fädernearf. — Vill du ha ett gods? — Upphöjdt till markisat, ja sire. — Aha! — Helgeandsorden skulle behaga mig mycket ... — Godt! — oOch jag skulle gerna vilja gifta mig med en flicka af förnäm familj, dottern till her de Montmorency eller systern till herr dEpernon till exempel. — Huru! utbrast konungen naivt, allt det der för att ha räddat mitt lif? — Jag begär ingenting för det förflutna. — Nåväl! ... i så fall ... — Uen jag taxerar värdet af mina tjenster i framtiden. Tror ni, Sire att Frankrikes konung i denna stund skulle vara utestängd från Louvren om hertiginnan af Montpensier ej funnes till verlden? ... (Forts.)